28 oktober 2012

Jag är stolt!

Idag har jag och Emil tränat Selma på inkallning. Något som inte gick super på kursen. Vi gick ut i skogen med Selma i spårlina. Vi gick vägen upp förbi vårt hus. Där höll jag i linan. Men när vi vek av in i skogen släppte jag den. Det gick super bra!
När vi hittade en lämplig plats fick Emil ta Selma och jag gick iväg en bit. Hon kom som ett skott när jag kallade och stannade för att få sin belöning. Sen körde vi mellan oss. Det tog inte många gånger innan Selma fattade att hon skulle springa fram och tillbaka mellan oss. Så vi behövde knappt använda oss av kommandot. Fast det gjorde vi ändå med tanke på att hon ska lära sig innebörden av "hit".

Mamma och Jyrki kom för att hälsa på. Denna gång var Selma mycket lugnare än förra gången mamma träffade henne. Det tyckte vi alla var väldigt skönt!
Jyrki höll en liten cermoni för att välsigna våra ringar och vår kärlek. Det var riktigt mysigt och det kändes bra att han bad för oss.

Med andra ord har jag haft en underbar dag! Både jag och Emil är stolta över vår förmåga att lära Selma och över hennes insats idag. Det var härligt att morsan och Jyrki kom ner. Dessutom kom Emils föräldrar på kaffe.

Ute på vischan rullar livet på. Med alla djur som gör framsteg, människor som utvecklas och vintern som närmar sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar