24 november 2012

Saknad

Jag har en sån enorm saknad efter min far nu. Det kom över mig igår då jag såg bilder på honom tillsammans med mina djur som också fått lämna jorden. Det blev helt enkelt för mycket!
Idag åkte jag och Emil en sväng till sopstationen. När jag skulle köra ut på E22:an i södergående fält kom Swedbus 835. Den går till Kalmar. En av de turer farsan körde. Han älskade dem turerna! Om det berodde på trevliga passagerare eller lunchen på kinarestaurangen i Kalmar låter jag vara osagt.

Saknaden kommer och går, sorgen lika så. Antagligen kommer jag få leva med det. Det är inget som gör mig något. För jag vill minnas honom precis som den han var! Både hans positiva och negativa saker. Ord som han använde sig av, sättet han stod på, hur han laddade innan han skulle säga något. Våra timlånga diskussioner om kvällarna. Allt det vill jag minnas och kunna berätta om. Mina barn ska få veta vilken underbar morfar de hade haft. Men även vilka usla och dumma saker han gjorde och utsatte sig för.


Pappa myser med råttorna. Januari 2012

Farsan har det bättre där han är nu. Det är jag övertygad om! Han slipper lida av sin kol, av en kropp som inte längre fungerade. Men jag saknar honom så! På ett sätt var det en lättnad när han fick lämna jorden. För att han inte behövde lida mer. För att vi inte behövde oroa oss för honom varje sekund.



Den ro du länge sökte,
den kom till dig till slut.
Nu borta är bekymmer,
nu får du vila ut.



Pappa, jag älskar dig! <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar