21 december 2012

Eddie Undulat

Hej på er!
Nu är det så här att jag tänkte presentera mina djur. Allihop! Fast de får ett varsitt inlägg eftersom det blir så mycket text annars.

Eddie inspekterar svärföräldrarnas badrum
Först ut i raden har vi Eddie. En vanlig undulathona med ruskigt mycket åsikter. Eddie flyttade hem till mig under sommaren 2009. Hon bodde då tillsammans med en blå hane. Han flyttade med han också. Förra ägaren behövde göra sig av med lite djur då hon inte klarade av att ha alla längre. Att jag tog fåglarna var bara en ren slump. Jag bodde för tillfället i Värmland. En månad tillsammans med min dåvarande i en väns lägenhet. En av grannarna fick fåglarna först, men det fungerade inte med hennes katter. Så jag öppnade mitt hjärta och hem för de små liven.

Enligt mig har Eddie en otroligt vacker färg och teckning!

Eddie har överlevt tre hanar under sin livstid. Hon är idag ungefär 6 år och har fått ännu en ny vän. Den blå hanen, Elvis, hon bodde med när hon flyttade till mig, dog för ungefär ett år sedan. Han hade en tumör på magen som jag inte upptäckt. Det på grund av att fåglarna inte var direkt hanterbara.
Jag skaffade en engelsk undulat som fick namnet Silver. En mysig kille som bluddrade på för det mesta. Han dog i somras till följderna av näbbkvalster. Jag hade inte en aning om att sådant existerade. Jag är ledsen över att jag inte förstod och att jag inte upptäckte det i tid. Men något positivt blev det av det. Jag vet idag hur näbbkvalster ser ut och jag vet att det måste behandlas.
Även Eddie fick kvalster. Därav dröjde det flera månader innan hon kunde få en artfrände igen.
Nu bor Eddie tillsammans med ännu en vän. LillDunet, Dunet, Lilla Blå. Namnen är många. Mer om hen får ni läsa i ett senare inlägg.


Lillfluffet <3
Denna dam är ganska bitchig av sig. Hon gillar inte att jag plockar med henne, men hon har lärt sig att acceptera det åtminstone. Förr bet hon mig rejält varje gång jag tog i henne. Nu nyper hon mig mer och inte alls lika hårt som förr. Det ser jag som ett framsteg.
Jag räknar inte med att hon någonsin ska bli handtam. Det har jag inte tid till tyvärr. Jag nöjer mig mer än väl med att hon inte biter så hårt och att hon accepterar mina händer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar