31 oktober 2012

Nattligt väder

Jag har precis varit ute med Selma. Tur att jag vaknade denna gång! Annars hade jag fått torka skit om några timmar. Minusgrader är det allt, dock vet jag inte hur många. Fullmånen lyser upp skogen och frosten glänser. Väldigt vackert! Fast tyvärr lite svårt att njuta av när en är trött och man fryser röva av sig.

That's it. Nu ska jag suga lite till på snusen och sen tänker jag somna gott :)

28 oktober 2012

Jag är stolt!

Idag har jag och Emil tränat Selma på inkallning. Något som inte gick super på kursen. Vi gick ut i skogen med Selma i spårlina. Vi gick vägen upp förbi vårt hus. Där höll jag i linan. Men när vi vek av in i skogen släppte jag den. Det gick super bra!
När vi hittade en lämplig plats fick Emil ta Selma och jag gick iväg en bit. Hon kom som ett skott när jag kallade och stannade för att få sin belöning. Sen körde vi mellan oss. Det tog inte många gånger innan Selma fattade att hon skulle springa fram och tillbaka mellan oss. Så vi behövde knappt använda oss av kommandot. Fast det gjorde vi ändå med tanke på att hon ska lära sig innebörden av "hit".

Mamma och Jyrki kom för att hälsa på. Denna gång var Selma mycket lugnare än förra gången mamma träffade henne. Det tyckte vi alla var väldigt skönt!
Jyrki höll en liten cermoni för att välsigna våra ringar och vår kärlek. Det var riktigt mysigt och det kändes bra att han bad för oss.

Med andra ord har jag haft en underbar dag! Både jag och Emil är stolta över vår förmåga att lära Selma och över hennes insats idag. Det var härligt att morsan och Jyrki kom ner. Dessutom kom Emils föräldrar på kaffe.

Ute på vischan rullar livet på. Med alla djur som gör framsteg, människor som utvecklas och vintern som närmar sig.

25 oktober 2012

Selmas första snö

Tidigare i kväll skulle jag rasta Selma. På med stövlar och tröja bara. Som vanligt med andra ord. Men döm om min förvåning när snön hade nått Holmbo. Selma älskade den och busade runt som en tok! Så jag gick in och klädde på mig lite mer. Sen busade vi vidare ett bra tag.
Jag gjorde "traktorspår" och skrev på bilarna medan Selma fångade snöflingor och sprang runt. Så underbart!

Nu hoppas jag bara att det inte blir allt för mycket snö. Har året runt däck på Jeepen vilket jag inte är så lycklig över. Var inne på Karstorps idag, men de hade inget begagnat inne. Så nu ska jag leta reda på dubbdäck eller fäljar till skapligt pris. Kanske får köpa nya däck bara. Eller om jag köper nya och kränger på mina fäljar. Det beror på hur mycket snö det faller.

22 oktober 2012

Första arbetsdagen avklarad

Ja, idag gjorde jag mina första timmar hos A&Js Allt Möjligt Service AB. Ett företag i Norrköping som endast existerat i drygt 2 år. Jag åkte ut till en kund i Ensjön för att klippa hennes körsbärsträd. Det stackars trädet hade inte blivit beskuret på 3 år. Mycket på grund av företag som sagt att de skulle göra jobbet och sedan inte hört av sig till kunden. Undrar hur man tänker där? Kan man inte ta jobbet ska man väl åtminstonde höra av sig och beklaga att man inte kan ta arbetet. Eller är det bara jag som tänker så?
I vilket fall som helst gick det superbra! Jag hade räknat med att det nog skulle ta ungefär 3-4 timmar att utföra arbetet. Bra uträknat måste jag säga! Det tog 3,5 timme. Kunden var nöjd, jag var nöjd.

Sen åkte jag till Söderbergs i Nkpg för att möta upp min mamma och mormor. De kom efter en stund och sedan åkte vi hem till mamma. Jyrki (min bonuspappa) var hemma så fick träffa honom med en liten stund. Min lilla Jeep blev godkänd och synad. Superkabrakarnice tyckte dem!

Nu har jag ringt några samtal och ska betala lite räkningar. Gjorde det här om dagen, men kom på att jag glömt några. Inte bra! Tur att de inte ska betalas riktigt än i alla fall.

Svärfar har Selma idag. Hon är för ung för att följa med i bilen än så länge. Men när hon har växt på sig lite, och klarar av att vara ensam, så ska hon få följa med mig när jag åker på jobb. Det är super att jag får ha med mig henne!
Ikväll ska vi på valpkurs vilket jag ser fram emot oerhört mycket! Ska bli så skönt att få instruktioner, tips och råd från en utbildad människa. Trevligt att träffa andra hundägare med för den delen. Lilla Selma blir nog superglad av att träffa andra valpar med. Hon älskar allt och alla!

Tjipp och hajk!

18 oktober 2012

Fy fan så skönt!

Min nya slogan:

Elin Glider In!



För vet ni hur jävla bra jag har det eller? Jag lyckas nästan alltid halka in på ett bananskal på grejer jag verkligen behöver.
Som när jag fick jobb på kyrkogården efter studenten. Jag hade sökt sommarjobb men inte hört något. Plötsligt en dag ringde dåvarande chefen och undrade om jag fortfarande var intresserad av att jobba på kyrkogården. Mitt svar blev "Ja, det är jag absolut!". Då frågade jag om jag kunde börja veckan efter, vilket jag gjorde.
Så kom det sig så att en kille som jobbade där först hade varit sjukskriven och sedan sagt upp sig. Så jag fick förlängt. Hela september ut. Så fick jag en månad till efter det.
Våren där efter fick jag förfrågan om att komma tillbaka. Så det gjorde jag. Massa bananskal överallt!


13:e april i år halkade jag på ytterligare ett bananskal. Då min syster berättat att JLT skulle spela i Finspång. Så vi åkte dit, stället var dött fram till bandet började spela. Då drällde folk in. Jag fick syn på Emil, den där skäggiga, långa karln. Senare under kvällen stod han två meter ifrån mig. Så jag dansade närmare och sen gled min hand in i hans.
Det visade sig vara vägen in i hans liv. Jag hade nyckeln till hans låsta hjärta. Sen dess har det varit vi.





 
Igår fick jag sms av en vän jag träffat via Emil. Våra vägar har korsats tidigare, då genom en annan kille. Hon undrade om jag fortfarande letade jobb och om jag kunde beskära träd. Svaret blev ja på båda frågorna. Jag fick prata med hennes chef och vips skulle jag åka för att träffa honom idag.
Vi möttes i Norrköping, talades vid, åkte ut för att titta på ett jobb han undrade om jag kunde ta. En äldre dam ville ha sitt körsbärsträd beskuret. Jo visst sa jag, det blir inga problem. Det kan jag ordna! Så vi åkte för att hämta ut kläder och redskap åt mig. Jag fick träffa den andra delägaren (som också är fru till arbetsgivaren jag träffade) över en lunch på Maxi. Mycket trevliga människor som inte var svåra att komma in på livet.
Med andra ord, Elin glider in!

Jag och Mikaela

Det verkar vara min grej det där. Att helt plötsligt vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Eller att ha rätt kontakter. Jag är så tacksam för Mikaela som tänkte på mig när hennes chef behövde ha en trädgårdskunnig. Snacka om att hon är en snäll brud!


Nu sitter jag däckad i sängen. Har försökt få Selma att lugna ner sig i flera timmar. Hon var helt i extas och det tog en bra stund innan jag lyckades lugna henne. Men nu ligger hon äntligen och sover. Jag är kabrakartrött efter dagens strapatser. Är förkyld så därför tog dagen rätt hårt på mig.
Snart kommer Emil hem och jag längtar som en tok! Jag behöver verkligen ha honom hemma nu! Någon jag kan dela sysslor, tankar och kärlek med. Sjukdom med för den delen. Jag lyckades visst smitta stackaren. OoPs!

17 oktober 2012

Funderingar kring människors mognad

Jag kom precis att tänka på en sak. Nämligen människors mognad. Ska försöka förklara hur jag tänker och resonerar.

Alla människor mognar, utvecklas och kommer till insikt i olika takt. Det finns 12-åringar som är otroligt kloka och mogna för sin ålder. Samtidigt finns det 25-åringar som man undrar över om de faktiskt har rätt ålder. Hur kommer det sig?

Jag vill se mig själv som en ganska mogen person. Jag är 21 år och tror att mitt huvud och ålder stämmer ganska bra överens. Men det är bara min egen uppfattning. Vad andra tycker och tänker har jag ingen egentlig uppfattning om.

Min syster har alltid varit mogen för sin ålder. Hon är en oerhört starkt person som inte är rädd för att säga ifrån när hon tycker att någonting är fel. Så har hon alltid varit. Det älskar jag henne för! Hon är en stor inspirationskälla och jag ser upp till henne! Även fast hon är yngre.
Lika så har jag en fyra år yngre kusin som är väldigt mogen för sin ålder. Hon står på sig, tar ingen skit och är duktig på att använda munnen på rätt sätt. Henne ser jag också upp till!

När det kommer till personer som är äldre än mig kan jag inte komma att tänka på någon speciell som jag anser vara extra mogen. Om ni nu förstår vad jag menar. Självklart finns dem!


Jag har träffat på många människor som inte är mogna för sin ålder. Personer som man anser skulle passa bättre i  yngre tonåren fast dem kanske passerat 20. Varför är det så? Finns det någon egentlig anledning till att vissa personer inte kan bete sig som sin ålder?


Allt det här blev väldigt snurrigt känner jag. Men det var som sagt var en tanke som ploppade upp i huvudet på mig alldeles nyss.

15 oktober 2012

Vi för alltid

Den 13 oktober 2012 förlovade jag och Emil oss <3

Emil <3 Elin




















Det var ett gemensamt beslut. Vi beställde ringarna för en månad sen. Jag ville absolut inte ha gult guld. Men kunde tänka mig vitt. Men så blev det inte heller. Vi valde titan. Ett slitstarkt material som föll oss båda i smaken.
Jag älskar dig Emil! <3

I morse åkte Emil till huvudstaden för att jobba. Själv är jag hemma med en kabrakarförkyldning. Tur att sådana saker är övergående! Så just nu ser det ut så här:

Tack och znark :)

11 oktober 2012

Slapptorsdag

Ja, här ligger vi och slappar i soffan. Selma och jag. Hon har hållt igång hela morgonen och förmiddagen. Till slut somnade hon. Efter lite mat i magen (för oss båda två) blev det soffan igen. Så skönt! Jag är trött, har huvudvärk och mensvärk. Det bästa av tre världar med andra ord... Eller inte. Men jag överlever och tur är väl det.

Vi har i alla fall hunnit med två promenader. En valp ska inte gå för långt. Helst av allt ska den väl bara motionera sig själv. Men för att hon ska få använda huvudet lite brukar vi gå en kortare promenad 2-3 gånger om dagen.
Lite bilträning blev det också. Jag var tvungen att åka ner till affären, så jag stoppade in Selma i bagaget på min lilla Golf. Där satt hon relativt lugn på väg ner. Värre blev det när jag kom tillbaka från affären. Då kunde hon inte lugna ner sig förrän vi klev ut bilen här hemma. Men jag är så stolt över henne för att hon klarade sig så pass bra ändå.

Den 22 oktober börjar vi på en valpkurs på brukshundklubben i Viken. Ska bli så skönt! Både jag och Selma behöver lite verktyg att arbeta med. Sen är det super för mig att få träffa nya människor. Känner inte många alls här nere. Det är bra för Selma med att få träffa hundar i sin egen ålder som hon kan få busa med. Bra att träna bland andra hundar med för den delen.

10 oktober 2012

Valpledig

Ja idag är jag valpledig. I alla fall i ungefär tre timmar. Göran tog Selma en stund så att jag kunde få styra lite hemma. Jag behövde verkligen ta en dusch! Snacka om att det var skönt!
Kissekatterna har fått rent i sin toa och så har jag försökt räkna ut hur mycket mat de ska ha. Inte lätt när man har en fyraåring och en halvåring. Men jag tror att jag fått koll på det så att de får ungefär vad de ska ha. Det är huvudsaken i alla fall. Dessutom äter de bara tills de blir mätta har jag upptäckt. Det är ju super!

Lyckades få i Selma mat i morse. Efter några dagar av dåligt ätande tyckte jag att det var dags att prova mitt sista knep. Tidigare har vi lekt med maten, ätit den ute och inne, torr och uppblött. Men inget har riktigt intresserat damen. Så idag skar jag leverpastej i små, små bitar och blandade i maten. Bara för att locka hennes sinnen lite extra. Jo då, det fungerade! Hon åt upp nästan allt. Snacka om att det kändes skönt!


Jag är så trött! Skulle egentligen städa och fortsätta plocka tänkte jag. Men jag är helt slut! Så jag ska nog vila en timma istället tills jag ska hämta vovven igen. Lika bra att passa på menar jag, när jag känner att jag inte orkar göra något.

9 oktober 2012

Brum brum!

Så här såg det ut i söndags när jag skulle parkera fyrhjuling och släp:



Det var jäkla roligt! Älskar att köra fyrhjuling! Gjorde det på gymnasiet, men då fick vi bara köra runt och runt och runt. Men sen jag flyttade till landet har jag fått använda fyrhjulingen som en bruksmaskin. Precis så som det ska vara.

Idag var Moa och Hampus här en sväng. Det är min syster och hennes sambo. Skönt med lite sällskap! Jag har ju djuren, men det kan vara skönt med lite mänsligt sällskap med. Vi fikade, pw! ( Hahahah! Det där sista var Selmas fel. Hon slog världens kullerbytta rakt över datorn :P)
Men i alla fall, vi fikade, pratade och myste. Var nere på Marias hus och shoppade loss. Vi åt mat hos min svärfar och sen åkte dem hem igen.

Selma har skött sig bra största delen av dagen. Men nu ikväll blev hon ruskigt jobbig! Skulle bara bitas och det gick inte att avleda henne med någon leksak eller godbit. Då är det inte roligt att ha valp. Nu har hon äntligen lagt sig för att sova. Så jag ska passa på att äta lite och hoppas på att få göra det ifred. Med den där lilla madamen får jag nämligen inte göra mycket saker själv. Inte ens gå på toa! Precis som med småbarn alltså!

God morgon!

Att ha valp kan liknas vid att ha småbarn. I flera avseenden faktiskt. När Selma sover vilar jag. Inte alltid, men oftast. Hon väcker mig när hon vill ut eller när hon har sovit klart.

Idag fick jag sova fem timmar i sträck, men nu ska det lekas. Katternas leksak blir dödad flera gånger om.

Idag kommer syrran och min svåger. Det ser jag verkligen fram emot!

8 oktober 2012

Tiden räcker inte till!

Den gör verkligen inte det! Trots att jag är arbetssökande så finns det inte tillräckligt många timmar på dygnet :o
Emil åkte till Stockholm i morse och blir antagligen borta till fredag. Så jag ska ha Selma själv. Lite oroligt kändes det igår, men hittills har det fungerat bra :) Lyckades få henne att äta till slut. Efter en promenad, lite bus, en del sömn och ett besök hos veterinären :) Avmaskade henne i samband med maten vilket gick så bra så :)

Nu vilar vi båda två. En stund på soffan innan det är dags för lunch hos farföräldrarna.


5 oktober 2012

Psychobilly i högtalarna, en busig kisse, en älskad karl och ett liv så underbart!

Sånt här sysslar vi med på landet:
Selma sover

Jag fixar stickor så vi kan tända i kaminen. Tro det eller ej, men det är förbannat roligt!

Emil sätter upp kabel i taket. Den som har dragit elen i detta hus har gjort det lite kors och tvärs känns det som. Men vi börjar nog få koll på det i alla fall.

Mitt i allt plockande bjöd Emil upp mig till dans i vardagsrummet. Överraskande och glädjande! Dessutom var det till denna låt:




Tårarna rann på oss båda två. Det är rätt fantastiskt hur mycket kärlek man kan känna för en annan människa. Underbart!

Lunchvila i solen

INu sitter jag i solen hos mina svärisar med Selma i knät. Hon har lagt sig till rätta för att sova. Än så länge får hon plats. Trots att hon växer så det knakar.

Det blir inte så mycket gjort i huset när man har en liten valp att ta hand om. Men idag har det gått relativt bra ändå faktiskt. Trots att den lilla tösen gör mig så frustrerad stundtals, älskar jag henne otroligt mycket! Hon är ett riktigt charmtroll med mycket go i. Envis till tusen, med en vilja stark som en björn.


4 oktober 2012

Vad man gör på landet när det regnar

Man myser!

Nej men skämt å sido. Vad ska man egentligen ägna sig åt på vischan när himlen öppnar sig? Tro mig, det finns massor att göra ändå! I alla fall om man som jag sitter i ett ouppackat hus. Lådor, påsar, säckar och andra diverse småprylar som ska packas upp, ställas in och organiseras.
Så det är vad jag ska göra idag. Dock har jag startat lugnt med att starta en tvättmaskin, diskat, tänt i kaminen och bryggt kaffe.

Egentligen skulle jag haft Selma idag. Selma är vår lilla valp på snart 12 veckor. Hon är en blandras mellan drever, stövare och tysk jaktterrier. En otroligt go, social, kärlekstörstande, busig, livlig liten valpis. Men så krävande det är med valp! Jag hade valp senast när jag var 4 år, nu är jag 21... Jag minns inte ett piss av allt arbete mina förädrar fick lägga på den lilla papillonkillen.
Min svärfar köpte hunden åt mig och Emil (det är min älskade). Dealen var att jag skulle ta hand om hunden och att svärfar skulle bygga ett hönshus åt mig.  En bra deal i min värld. Vi har turats om att vara valpvakt i källaren hos mina svärisar. Jag, Emil och svärfar har sovit hos henne och passat upp på hennes alla miljoner behov. Igår hade svärfar tänkt kapa ved, men det regnade så dant, därför tog han Selma så jag kunde fortsätta i huset. Jag provade att ha henne med mig. Men det gick inte så bra. Idag skulle jag ta henne så att svärfar kunde ta hand om veden. Men se det gick inte idag heller. Förbannade regn!

Så idag är jag valpledig. Bra för mig, men lite tråkigt för svärfar. Emil kommer hem idag och då hoppas jag att jag har fått mycket gjort! Så mycket man nu kan få gjort när skallen dunkar.


Andra sysslor att göra vid regn:
- Städa
- Laga mat
- Baka
- Sy, sticka, virka
- Träna hunden
- Gosa med katterna
- Gå runt i sockar och bara mysa
- Möblera
- Spika upp grejer på väggarna
- Pyssla i trädgården (trots att det blir blött)
- Dricka kaffe och blogga.

Det senare alternativet styr jag med nu.

Skål!


3 oktober 2012

Lärdomar hittills

Det är en rätt stor omställning att flytta från en lägenhet i ett mindre samhälle till ett hus på landet. Jag har i och för sig alltid gillat landet, skogen, naturen och allt som hör där till. Men i 21 år av mitt liv har jag bott i samma lägenhet i en av Riksbyggens föreningar. Tillhörande gård har skötts av Riksbyggen, tre stora tvättstugor (på sex hus), trevliga grannar, lekkamrater på gården, centrum nära och diverse bekvämligheter.

Här på landet är det lite annorlunda.
# Vårt hus värms upp av el. Hjälp! Ja med tanke på hur elpriserna varit de senaste vintrarna blir jag nästan mörkrädd bara av att tänka på det. Men se så finurligt! Vi har en braskamin, installerad av förra hyresgästen. Hur bra den värmer? Kabrakarbra! Det i sin tur har resulterat i att jag fått lära mig hur man staplar ved på bästa sätt. Se där ni, det är inte alla som kan.
# Det finns en affär i närheten. Det tar bara ett par minuter med bilen. Men den har inte öppet så som jag är van vid att affärer är. Mån-ons: 10-19, tor-fre: 10-18, lör: 10-13, sön: 11-13... Jag tror i alla fall att det är dem tiderna. En annan är van vid 7-22 eller 9-21 i alla fall. Men det är nära in till Viken, så skulle det behövas akuthandla är det bara att hoppa i bilen och brumma iväg.
# Hälsningar... Alla hälsar på alla! Ja i stort sätt i alla fall. Där jag kommer ifrån hälsar man på de man är bekant med på ett eller annat sätt. I stan (Norrköping) hälsar man enbart på dem man känner. Här, på landet, hälsar alla. Det är ju dötrevligt! Men jag som är väldigt ny här har ofta ingen aning om vem det är jag hälsar på. Annars känner alla varandra eller vet vem som är vem åtminstonde. Men det tar sig. Några känner jag igen. Tur är väl det.
# Det luktar skit! Koskit, hönsskit och grisskit. Mysigt!
# På mornarna är det bäcksvart ute! Lika så på kvällarna. Undrar hur många skogsväsen som rör sig där ute egentligen.
# Alla djur! Hästar, hundar, katter, kor, höns (finns en tupp som galer kl.7 varje morgon). Jag älskar det¨!
# Posten kommer inte in genom ett hål i dörren. Nej ve och fasa! Den får jag hämta nere vid vägen.

När man är husägare tillkommer alla reparationer och underhåll. Jag har aldrig tidigare behövt fundera över det. Men under den senaste månaden har jag fått måla innertak, spackla väggar, målat väggar och lister. Intressant, roligt och lärorikt. Tapetseringen fick min svärmor sköta.


Nu ska jag njuta av mitt te, slänga in lite plankbitar i kaminen och läsa en tidning i sällskap av lillkatten Olja.

Adjö!

Välkommen till landet!

Hej på er där ute!

Hur är det med er? Här är det bara bra. Har precis tagit min första dusch i huset. Det var sååå skönt! De nyanlända katterna mår bra och den lilla håller mig sällskap i soffan.

Hur jag hamnade här? Ja, det är nog egentligen en rätt lång historia. Men jag drar den i kortare drag.

Det hela började den 26 mars 2012. Det är ett datum jag för all framtid kommer minnas. Det var den dagen min far gick bort, vid en ålder av 59 år. Han var storrökare och hade varit det hela sitt liv. Han hade sjukdomen KOL som gör att lungkapaciteten försämras. Nog för att vi alla visste att han skulle lämna oss i förtid, men att det skulle ske just den dagen kunde ingen av oss förutse.

Så helt plötsligt stod jag där i pappas lägenhet. Jag bodde hos honom fortfarande. Min yngre syster hade redan flyttat och mina föräldrar var skilda. Hur skulle jag nu klara mig?
Tro det eller ej, men jag klarade mig igenom allt! Jag är starkare än jag trodde att jag var.

Den 12:e april 2012 ägde begravningen rum. Min mammas man höll i den, han är präst, och det kändes riktigt bra. När vi gick ut ur kyrkan berättade min syster att John Lindberg Trio skulle spela i Finspång dagen efter. Utan att tveka sa jag att jag var tvungen att se dem! Efter all sorg och allt jobb kunde jag allt behöva roa mig lite.

Fredagen den 13:e april åkte jag hem till min syster och svåger. Vi gjorde oss iordning och åkte mot Hugos i Finspång. Till en början var det dött, jävligt dött! Men så drällde det in folk lite pö om pö. Jag som var singel vid tillfället dregglade över alla snygga raggare som klev in i rummet. En efter en... Så fick jag se en riktig gobit. Han var lång, skäggig och klädd i prima raggarutstyrsel. Min syster påpekade att han såg ut att vara en riktig "Elin kille".
JLT började spela, vi dansade vilt. Alla sjöng med och alla var glada. Sorgen från dagen innan var som bortblåst. Vilket kändes otroligt skönt!
Sen helt plötsligt fick jag syn på den där snyggingen igen. Denna gång stod han bara ett par meter ifrån mig. Så jag bytte plats med min syster på dansgolvet. "Jag måste komma närmre", var min enda tanke. Jag dansade glatt och rätt som det var sträckte han ut sin hand. Jag var inte sen att lägga min hand i hans. Sedan dess har vi varit ett par.

Så kom det sig så att jag var tvungen att flytta från min fars lägenhet. Sökte mig inåt Norrköping för att komma närmre jobbet och min mor. Men jag vill inte bo i stan! Usch och fy! Men jag hade inte mycket annat till val. En billig liten lägenhet var vad jag klarade av med min ekonomi.

Min älskade bodde hos sina föräldrar. Han är resemontör och insåg (efter att ha provat) att det inte var lönt att bo ensam. Eftersom han enbart var hemma på helgerna blev det onödiga utgifter. Vilket jag kan hålla med om till fullo. Men så fick han nys om att ett bar köpt en kåk. Detta par hyrde ett mindre hus av mammens morfar. Min älskade var inte sen att fråga om han fick hyra det. Men morfadern ville sälja. Så min älskade köpte kåken av honom.
Jag hade innan frågat om jag inte kunde få flytta till honom. Man vinner inget om man inte satsar var min tanke. Jag behövde flytta, jag ville ut på landet och den här karl verkade som att han skulle kunna bli en del av mitt framtida liv.

Sagt och gjort. Nu sitter jag här i vårt gemensamma hus. Än är det mycket kvar att packa upp, men vi har kommit en bra bit på väg. I helgen som kommer ska vi flytta upp sängen och förhoppningsvis resterande möblemang. Hans föräldrar bor nämligen bara 150-200 meter här ifrån.


Så där har ni. En snabb version av anledningen till att jag befinner mig där jag är nu.

Adjöken!