4 januari 2013

En underbar hunddag

Jag och Selma hade en fantastisk promenad tillsammans på förmiddagen. Min tanke var att köra lite koppelträning och sedan låta henne springa av sig på ett gärde. Så vi knatade iväg upp i skogen. Först var hon rätt virrig, busig och hoppig. Tills jag kom på att jag inte hade rastat henne först. Så hon fick fria tyglar för att kunna utföra sina behov. När det var avklarat tog jag tag i koppelträningen ordentligt.

Min variant av koppelträning:
- Jag drar kopplet genom handtaget för att få en ögla som kan sitta fast runt min handled på höger arm.
- I höger hand håller jag även godis. Ofta i form av ett mjukt, väldoftande godis.
- Jag ser till att sätta halsbandet aningen högre upp på Selmas hals, och håller kopplet aningen sträckt med vänster hand.
- Kopplet låter jag hänga fritt bakom mig. Mest för att det inte ska vara ivägen.

Sen går vi. Selma får ett begränsat utrymme att röra sig på. Hon ska gå bredvid mig utan att dra. När hon gör som jag vill får hon massor av beröm! I form av att jag pratar lugnt med henne, berömmer med en positiv röst och så ger jag henne en godisbit med jämna mellanrum.
Jag korrigerar hennes drag med ett litet drag tillbaka. Det fungerar ofta väldigt bra.
Om hon drar för mycket eller kommer för långt ifrån mig, stannar jag och för in henne i rätt position igen. Jag lär henne alltså i princip att gå fot, även om det inte är det jag är ute efter. Syftet att att få henne att sluta dra så förbaskat i kopplet. Både för hennes egen del och för min.


Vi knatade i sakta gemak upp till gärdet. Selma skötte sig riktigt bra och jag blev glad över att jag lyckades förmedla mitt budskap till henne. Hon höll relativ bra koncentration på uppgiften.
Ut på gärdet, på med spårlinan och sen var leken i full gång. Jag kastade en fläta åt henne som hon mer än gärna hämtade för att sedan springa varv efter varv runt mig. Tillslut kom hon till mig och jag kunde då kampa lite med henne. Jag tar inte leksaken ifrån henne på en gång, då det kan uppfattas som att jag inte är en tillgång för henne. Istället leker jag lite med henne innan jag ber henne att släppa. Så kastar jag igen och hon får apportera.
Efter ett tag började hon tappa leklusten lite, så vi avslutade. Hon fick då gå fritt och nosa på vad hon ville. När jag ansåg att vi hade lekt färdigt bytte jag linan mot kopplet.

Selma i farten. Bild från igår när vi var på gärdet.


Det tar ofta en stund för Selma att komma ner i varv efter att ha lekt. Så i början var hon lite bångstyrig igen. Men snart förstod hon att jag ville att hon skulle gå fot igen. Det gick superbra!

Jag är så otroligt nöjd med dagens träning! Selma var lyhörd och tyckte inte att det var så dumt att gå fot. För hon fick så mycket uppmärksamhet och godis då. Jag är glad över att jag lyckades hålla henne motiverad och koncentrerad. Det är första gången som jag har lyckats med det så bra! Halleluja!

Imorgon kör vi igen. Då ska jag se om inte Emil vill följa med. Så kanske han kan fota lite. Eller tvärt om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar