20 januari 2013

Livsfilosofi

Vet ni vad jag sa när jag var si så där 10-11 år? Jo, jag bestämde mig för att jag skulle bo i skogen med mina djur. Någon karl skulle jag inte ha! För jag ville klara mig själv.
När jag funderar över de tankebanorna idag inser jag att jag hade ganska vettiga värderingar redan då. Jag förstod väl inte då vad det egentligen handlade om, men på senare år har jag insett vad jag egentligen planerade. Jag ville vara en självständig människa. En kvinna som klarade sig själv. Utan att ha en man som försörjde mig och tog hand om mig. Jag vet inte om det var mina föräldrars relation jag hade som underlag för dessa tankar. Men de är de enda personerna som levde på ett sådant sätt jag själv inte ville göra. Pappa jobbade och mamma var hemma med oss. Familjens ekonomi hängde alltså på min far medan uppfostran, påklädning och matning hängde på min mor. Det var i och för sig ett medvetet val från deras sida.

Men jag ville då inte behöva vara beroende av en annan människa på det sättet. Nej, jag skulle då rakt inte behöva ha en man för att klara mig genom livet! Jag ville jobba och tjäna egna pengar, kunna lyfta och konka saker själv. Måla, bygga, ta hand om djuren och en massa andra viktiga saker.

Så var är jag idag? Jo, i ett hus i skogen med mina djur. En karl har jag ju dock, men det är bara ett enormt plus! För vet ni? Jag försörjer mig själv och konkar och bär och tar hand om maten. Samtidigt har jag en sambo som gör precis samma sak. Vi hjälps åt med alla sysslor och har inte delat upp dem i olika ansvarsområden. Med andra ord lever jag precis så som jag tänkte att jag skulle göra när jag var liten. Bortsett från en liten detalj då. Men det är principen som räknas.

Jag vill inte vara beroende av en annan människa för att klara mig. Jag vill ha en egen inkomst och kunna utföra alla möjliga olika sysslor och arbeten själv. För tänk om jag bara hade en person i världen jag kunde ty mig till, som tog hand om mig. Hur skulle det då gå om det förhållandet tog slut? Jag skulle knappt veta hur man betalade räkningar eller kapade ved. Jag vill lära mig allt jag kan! Sen har jag inget intresse i vissa saker, men prova kan jag göra i alla fall.

Jag har alltid velat vara minst lika bra som grabbarna. Jag kan göra precis allt som de gör! På jobbet lyfter jag sten, blandar betong, borrar sten, gräver hål, lastar gjord, planterar blommor, gräver gravar, klipper gräs och häckar. Förr kanske man skulle dela in dessa arbeten utefter könet på arbetarna, det sker inte idag. Nej, jag kan inte lyfta lika tungt som mina manliga medarbetare, men jag gör det! Ja, jag kanske hellre planterar blommor en hel dag än att lyfta sten. Men betyder det att jag är sämre på tunga arbeten? Nej, jag tror inte det.

Plantera sommarblommor

Vila i gräset mellan häckklippningen


Tack mamma! Tack pappa! För att ni har uppfostrat mig till en självständig människa. För att ni har gett mig stöd och hjälp för att göra mig till en bra människa med sunda värderingar.
Tack mamma för att du dunkat in i skallen att jag duger precis som jag är. Att jag är bra, att jag kan och att jag är en bra människa.
Tack pappa för att du har lyssnat när jag mått dåligt, lärt mig hur man betalar räkningar och att man ska tänka på vad man gör med sina pengar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar