13 februari 2013

En dag i kärlekens tecken

Inte nog med att det är alla hjärtans dag imorgon. Idag firar jag och Emil 10 månader tillsammans och 4 månader som förlovade. Det ni! Att jag skulle få tag i en sån underbar man! Han är allt jag någonsin velat ha och mer där till. Förstående, omtänksam, kärleksfull, enastående och alldeles, alldeles underbar!

Emil kom in i mitt liv då det var jävligt kaotiskt rent ut sagt! Pappa hade nyligen gått bort och jag träffade Emil dagen efter pappas begravning. Jag hade förlorat den största tryggheten i mitt liv och kände mig riktigt sårbar. Men så kom han. Den där snygga, trevliga raggaren. Han kom att bli min nya trygghet. Den jag kan luta mig mot när livet är svårt. Den jag kan bolla idéer med. Han som stöttar mig i mina beslut.

Jag hoppas för allt i världen att jag och Emil kommer få ett långt och lyckligt liv tillsammans. Att vi kommer övervinna hinder och växa oss starkare tillsammans. För jag älskar verkligen den här killen! Högre och starkare än jag någonsin älskat tidigare. En underbar känsla!

Nyförälskade <3


I maj fick Emil följa med till min oas belägen i Åbyskogen

Idag blir Selma 7 månader. Tiden går fort! Hon har bott hos oss sen den 15 september. Hon var så liten och söt! Jag fastnade för henne redan på bild. Emil och svärfar fastnade för en annan tik. När vi satt i köket hos uppfödaren kunde jag inte släppa den lilla krabaten ur sikte. Jag ville bara hålla henne och aldrig mer släppa taget. Jag höll även den andra tiken som karlarna intresserat sig för. Men det klickade inte. Både Emil och jag ville ta med oss lilla Bounty, som hon egentligen heter. Göran där emot trodde mer på den lågställda tiken. Ur jaktsynpunkt. Mina ögon tårades nästan när jag insåg att jag kanske inte fick med mig min lilla favorit hem. Men Emil stod på sig, jag gjorde detsamma. Mamman i familjen ansåg att jag och Bounty passade bra tillsammans då hon såg vilket band vi fått till varandra. Det var ju trots allt jag och Emil som skulle ta hand om hunden, så valet låg på oss.
Fem månader senare sitter jag här i soffan med min lilla pälskling. Hon är verkligen en underbar hund! Visst, hon är egentligen alldeles för mycket för mig och jag får slita som en idiot med henne. Men jag ångrar inte en sekund att vi tog med oss henne hem. Hon har gett mig så mycket kärlek, ömhet och skratt under dessa månader. Jag har lärt mig otroligt mycket tack vare henne. Jag har gjort fel, och det kommer jag säkerligen göra fler gånger. Men jag har också lyckats. Jag har kunnat förmedla vad jag vill till Selma och hon har förstått. Det är lycka!

Selma 9 veckor gammal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar