23 februari 2013

Ett steg närmare målet

Hittills idag har jag hunnit med att äta frukost, ta en promenad (utan Emil), legat på soffan och vilat med Selma, ätit lunch hos svärföräldrarna, kört hem ved och slappat i soffan.
Jag är på aningen dåligt humör idag, vilket har sina anledningar. Men jag överlever. Dessutom har jag världens underbaraste karl som faktiskt förstår mig! Han brukar inte ens märka att jag är på dåligt humör. Det är väl i och för sig bra. Det tyder ju på att jag lyckas hålla mig någorlunda lugnt och att jag inte låter det gå ut över honom. Bra egenskap? Ja!

Selma försöker förgäves få igång Diesel på lek. Det går inget vidare alls. I förmiddags försökte hon med Olja. Det fungerade inte heller så bra. Trots en massa lekinviter både i form av huvudet ner och rumpan upp, löjligt viftande med hela kroppen och hopp. Jäkla katter till att inte förstå!

Diesel vill inte leka med Selma.

För övrigt går det riktigt bra med Selma och katterna nu. Idag när vi kom hem efter promenaden var båda katterna i köket. De brukar snabbt förflytta sig ut i vardagsrummet och vidare ut till lilla hallen. Men idag lade sig Olja på golvet vid kaminen medan Diesel smög iväg bakom gallret. Vi har ju ett kompostgaller som avdelning mellan vardagsrummet och lilla hallen. Mest för att katterna ska få vara ifred från Selma. Vovven följde med mig in i köket medan Olja låg kvar på golvet. Selma brydde sig inte mer än att hon såg att katten var där. Jag gick ut i vardagsrummet igen och då gick Olja därifrån. Straxt efter kom Selma. Jag är så stolt över hur de uppför sig alla tre! Min önskan om att de ska kunna leva tillsammans i harmoni kanske kan komma att slå in i alla fall. Vi är på god väg dit. Jag önskar att de kunde ligga i soffan hos mig allihop och njuta av varandras närhet. Vem vet? Kanske kan vi sitta här en dag allihop.

En duktig hund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar