12 februari 2013

Nya vägar

Det finns en del skogsvägar här omkring där vi bor. Själv vågar jag inte riktigt utforska dem. Mest på grund av att jag kanske måste vända eller kommer ut någon stans där jag måste gå länge utmed stora vägen. Där går jag helst inte med Selma. Hon är nämligen väldigt förtjust i att jaga bilar. Hon förstår inte att det är farligt nämligen.

Men så idag kände jag att jag hade ork och motivation till att faktiskt gå på stora vägen. Bara att gå och hämta posten kan många gånger bli en ren skräckupplevelse. Med en hund som sliter och drar, bilar att akta sig för och så posten att bära med sig. Men nej, idag skulle vi gå på vägen.
Vi promenerade upp genom skogen. Den vanliga vägen vi brukar ta. Selma skötte sig fint, men fick upp ett blodspår. Det är väl ett rovdjur som kalasat på något under natten. Blodspåret försvann snart in i skogen och vi kunde fortsätta vår promenad utan några egentliga störningar. När vi kom upp till korset (där vi vanligtvis vänder) fortsatte jag och tog skogsvägen ut till stora vägen. Väl där ute skötte sig Selma över förväntan. Jag var rädd att jag skulle tappa tålamodet, men det gjorde jag inte. Halleluja! Det kom både personbilar och ett par lastbilar. Visst, Selma ville efter dem, men jag lyckades få ner henne en aning så att promenaden kunde fortsätta. Hon fick gå en rätt lång sträcka i kort koppel. Något hon inte är van vid. Normalt sett håller jag henne kort en stund och sen får hon röra sig fritt. Men på vägen kunde jag inte göra det. Selma slet och drog, men jag höll emot. Fick henne att gå någorlunda bra bredvid mig.
Hade ni sett mig hade ni antagligen tänkt att "den där bruden har ju ingen koll på sin hund"! Det hade nog jag tänkt om mig själv i alla fall. Men faktum är att så bra koll jag hade idag har jag nog aldrig haft på henne innan vid vägen. Det är långt kvar till målet, men vi är på god väg.

Jag är stolt över mig själv för att jag lyckades hålla mig lugn och att jag inte tappade tålamodet. Det är stort för mig! Jag är stolt över Selma som faktiskt skötte sig mycket bättre än jag trodde att hon skulle göra. Det är så otroligt skönt att se resultat av vårt slit och kämpande.

Underbara duktiga hund!

Efter en timma ute var det skönt att komma hem igen. Jag fixade lite kaffe åt mig och Selma la sig till rätta i soffan. Nu ligger hon och sover så skönt. Promenaden var nog rätt påfrestande psykiskt för henne. Så förhoppningsvis håller hon sig lugn ett par timmar till.
En katt är inne, den andra är ute och ränner. Diesel vill gärna komma in till mig, men Selma är ju läskig!


Jag fick ett samtal från Angelica idag med. Hon är min arbetsledare på Norra kyrkogården. Hon undrade om jag ville komma och jobba säsong i år igen. Mitt svar blev ja! Saknar faktiskt Norra! Jag saknar mina kollegor, mitt arbete och känslan av att faktiskt göra något viktigt. Så i april sätter jag igång. Det ska bli så jäkla skönt!

Bevattning av träd på Norra.

Det där med bevattning är inte lätt alla gånger. Här hade slangen släppt så jag blev alldeles blöt på tröjan och fick prickiga glasögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar