7 februari 2013

Snörusk

Det blev en härlig 45 minuters promenad idag. Snön har fallit hela natten (antar jag) och fortsatte även under förmiddagen. Jag kom på en brilliant idé för att slippa få snö på glasögonen. Något som kan bli rätt irriterande. Keps så klart! Men så fick jag ett problem. Hur ska jag då göra för att skydda mina öron? Har extremt känsliga öron nämligen. De tål inte för mycket blåst, kyla eller vatten. "Ja men jag sätter så klart mössan över kepsen!" Det träliga var bara att det inte alls kom mycket snö när jag väl kom ut. Typiskt va? Men se jag fick användning av kepsen ändå. Det började nämligen vräka ner snö på väg tillbaka. Ångrar inte att jag tog både keps och mössa!


Fick förresten ta ut mina tunnlar igår. Kolla på örsnibben så ser ni. Min vänstra örsnibb hade blivit skadad och kliade. Upptäckte att tunneln skavt hål i snibben. Inte skönt! Det brukar hända när jag har haft plastsmycken i för länge. Nu hade jag horn. Med andra ord får jag enbart använda horn ett par dagar. Precis som med plast. Nu ska snibben få vila till imorgon. Då åker träsmyckena i istället!

Selma och jag körde lite koppelträning. Jag tyckte det kunde behövas då jag slarvat lite med den de senaste dagarna. Igår drog hon som en tog då vi tog en liten promenad med Mias grabbar. Två jack russel terrier vid namn Haiden och Verdi. Ruskigt härliga killar det där! Selma ville så gärna busa och leka. Men med tanke på att hundarna var kopplade var det ingen bra idé. Det blev istället en extremt bra träning för lilltösen. Hon skötte sig mycket bättre än jag trodde. Visst, hon drog en hel del, men jag trodde det skulle vara värre ändå. Det visade sig att vår träning gett resultat. Hon visste nämligen mycket väl att hon inte fick dra och att hon skulle gå bredvid mig. Det visade hon genom att faktiskt sätta sig bredvid mig när jag tog henne till mig. Men sen var det väääldigt svårt att stanna där. 
Jag är sjukt stolt över henne i vilket fall som helst!


"Posa? Nej du matte, det har jag inte tid med!"

Vi pulsade upp en bit längs vägen. Selma skötte sig någorlunda bra. Men hon var alldeles för dragig ändå. Jag kan säga att det känns rätt bra i mina armar. De är rätt ömma efter allt slitande och ryckande. När Selma får gå fritt försöker jag alltid följa med när jag ser att hon börjar dra iväg. Följer med kopplet med armen alltså. Så att det ska bli ett mjukare ryck för oss båda.

När vi sedan vände stannade vi vid gärdet. Hon fick på sig spårlinan istället och sen traskade vi omkring och kastade boll. Jag gick runt en "ö" som vi tidigare inte utforskat. Vad kallar man det egentligen? När det är som en ö av växtlighet på en åker? En kulle kanske? A ja, i vilket fall som helst tyckte tösen att det var spännande. Lite läskigt var det, men tuff som hon är sökte hon av den nya omgivningen rätt snart.



Det var skönt att få pulsa lite i snö igen. Det är en bra träning för oss båda. Tyvärr har de där vårkänslorna jag hade försvunnit. Inte så konstigt kanske när vintern åter visar sig. Jag längtar så efter våren! Då solen värmer allt mer, man behöver inte så mycket kläder eller broddar så fort man ska gå ut. Då knopparna sakta bryter sig fram på träd och buskar, gräset blir grönt och färskt. När vårblommorna ploppar upp i rabatter och gräsmattor. 
Jag längtar till påsken och Elmia Custom Motor Show. Det har blivit ett vårtecken för mig. Att åka ner till Jönköping för att njuta av bilar och människor. Klä upp sig, fixa frillan och måla ögonen. Stämningen i luften, doften av avgaser, pumpande musik, snygga människor. För att inte tala om resan ner! Den är nästan det bästa med hela mässan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar