7 februari 2013

Torsdags morgon

Selma står just nu och krafsar på en av sina lådor. Vi har en liten byrå i hallen. Två av lådorna är Selmas. I den ena ligger koppel, selar, leksaker och bajspåsar. I den andra ligger det godis. Gissa vilken av dem hon krafsar på?
Gnäller gör hon också. Lite så där "jag-har-tråkigt-och-vet-inte-riktigt-vad-jag-vill-gnäll".

Selma väckte mig tidigare än vanligt idag. Runt sju-tiden. Men vad gör det? Bara att klä på sig och släppa ut vovven. Sen dess har hon legat och sovit eller förnöjt tuggat på ett ben.
Katterna är utsläppta. Dock tvekade de när jag öppnade dörren. "Det snöar ju ute matte!" tycktes de säga.
Leffe kör race i buren. Inte underligt att det ligger toalätt och pluttar över hela golvet då. Min lille pluttkanin.
Fåglarna kvittrar och flaxar i köket. Mysigt, fint och hemtrevligt!

Med andra ord verkar det som att alla djur är på ett ruskigt bra humör idag. Skönt för dem! Typiskt bara att jag känner mig lite halvseg då. Men å andra sidan är jag betydligt piggare än vad jag har varit. Det måste vara för att jag ändrat på mina vanor. Eftersom jag inte har något arbete för tillfället har jag inte heller någon ordentlig struktur på dagarna. Därför har jag gjort upp ett schema i huvudet. Något att följa för att få in lite mer rutiner.

Schemat ser ut ungefär så här:
- Promenad och aktivering med Selma. Mellan 9-11 någonting.
- Plugg, bokläsning eller allmänt soffhäng. 10-12 (beroende på när jag kommer hem efter promenaden).
- Lunch runt 12
- Mys och soffäng fram till 14 ungefär.
- Promenad, hämta posten och busa!
- Sen brukar hunden lugna ner sig och vi kan ägna oss åt att bara slappa.
   Det blir ibland lite övning av tricks, kanske lite lek eller möjligtvis en promenad till.

Ja schemat är rätt soft. Men det är ett bra sätt för mig att få saker gjorda. Jag brukar lägga in städning, tvätt eller matlagning beroende på vad jag behöver göra.

Allt det här har gjort att jag faktiskt känner mig piggare som sagt var. En otroligt skön känsla! Efter att mer eller mindre ha känt mig som en vandrande kudde orkar jag nu mer. Det är sjukt hur fort man kan sega ner sig bara för att man inte gör något vettigt. Så är det för min del i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar