21 mars 2013

Hundbus

Selma och jag tog en sväng ner till Mia och grabbarna på eftermiddagen. Det var inga kunder där så vi släppte hundarna lösa så de fick busa runt. Grabbarna är kastrerade, men reagerar ändå på att Selma löper. Funderar på om hon är på väg in i höglöp nu. För hon la nämligen svansen åt sidan. Ja ja, det är ingen risk för tjuvparning i alla fall. De enda hanhundarna hon träffar är Heiden och Verdi. Ja, grabbarna på kursen med då. Jag vet inte om de är kastrerade eller ens könsmogna, men det var ingen som reagerade på Selma i tisdags i alla fall. Dessutom är det så bevakat på kursen så jag tror knappast att de skulle lyckas para sig.

Besöket idag blev en hel lektion för mig! Det är tur att jag har Mia! Hon påpekar när jag gör eller säger tokiga saker. Samtidigt som hon berömmer mig och berättar när jag gör saker rätt. Det är så skönt att ha en hundvan människa att fråga och få lärdom av. Hon, grabbarna och Selma lär mig dessutom att läsa av hundarnas språk. När de visar underkastelese och dominans, när de är lekfulla eller avvaktande. Jo, jag kan läsa av en hund. Men jag har inte så stor erfarenhet av hundlek eller hundmöten. Så det är superbra att jag får lära mig mer om deras signaler, deras kroppsspråk och eventuella ljud.

Här nedan är ett litet filmklipp från i höstas när jag och Selma var hemma hos Mia och grabbarna. Härligt med inhägnad tomt! En bit in i klippet hörs Selmas jaktskall. Vi har inte jagat med henne än, men jag antar att hon kommer låta ungefär så där.



På väg hem vände sig Selma om mot grabbarnas håll. De skulle ut och rasta av sig lite. Men jag lyckades få med mig damen någorlunda bra ändå. Faktum är att hon vid flera tillfällen gick fot riktigt bra. Dessutom tog hon ögonkontakt med mig för att kolla av att allt var lugnt. Vilket jag berömde! Det är en sån härlig känsla när det helt plötsligt klickar. Men vet ni vad det bästa av allt var? Selma brukar jaga bilar, vilket jag berättat om tidigare. Idag åkte det förbi två bilar och hon kunde inte ha brytt sig mindre. Där stod jag, beredd att hålla emot om hon skulle börja dra. Men nej, inte så mycket som ett litet ryck eller ett gruff kom det från hennes sida. Hon tittade på bilarna, men mer än så var det inte. Superduper askabrakar mycket beröm fick hon då! Happi matte!

2 kommentarer:

  1. Du har en superfin hund och du själv är riktigt duktig med henne. Kram till er båda. Kram fr Mia o Grabbarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tackar och bockar båda två!

      Radera