13 mars 2013

Hundskrälle!

Jag klädde på mig och tog med mig Selma ut. Först tänkte jag borsta av skodan åt svärföräldrarna och skotta bort den värsta snön. För de skulle nämligen åka och besikta den idag. Men när jag kom ut hojtade svärfar runt knuten. Då hade han redan borstat av bilen och de var på gång att ge sig iväg. Så istället skottade jag lite utanför dörren och plockade in ved. Sen promenerade jag och Selma bortåt vägen.


Mina och Selmas spår fram och tillbaka syns här. Tror räven har varit ute och promenerat under natten. För tassavtryck var det i snön, men några fotspår syntes inte till. Idag kom vi inte alls långt på vägen. Selma hade ingen lust att gå långt, men busa i snön gjorde hon gärna. Ner med hela nosen i snön och sen är det bara att trava på. Enligt henne alltså. Hon far fram som en liten gris i nysnön. En härlig och rolig syn vill jag lova.

När vi kom hem igen bytte jag koppel på Selma och sen satte jag henne i dragkroken på jeepen. Allt för att hon skulle få vara så nära som möjligt under tiden jag skottade. Selma var dock inte riktigt med på den idéen. Rätt som det var stod hon och tuggade på kopplet. Hon slutade inte när jag sa åt henne, så då gick jag mot henne för att få henne att släppa kopplet. Det gjorde hon innan jag hann fram. Men då såg det ut så här!


Hon hade alltså lyckats bita av kopplet! Förbannade hundskrälle! Nu var ju det här "skitkopplet" som vi brukar sätta henne i utomhus. Men tänk om hon lyckats bita av det när jag inte var i närheten. Vem vet vad som hänt då? Hon hade ju kunnat sticka iväg och försvinna från mig utan att jag skulle veta åt vilket håll. Hemska tanke! Hädan efter kommer jag bara använda en kedja att sätta henne med när hon ska vara ute. Oavsett om jag är med eller inte. För den kan hon i alla fall inte bita sig igenom. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar