1 mars 2013

När livet går upp och ner

Jo dagen började väldigt fint. Vaknade upp på ett skönt sätt, åt en god frukost med Emil. Jag och Selma tog en härlig promenad och allt var frid och fröjd. Tills en liten sak fick mig att bli ledsen och irriterad. Sen gick det bara utför! Jag blev irriterad på fler saker, kände mig ledsen och allmänt nere. Moa ringde och vi pratade lite om pappa. Där efter tog jag ut Selma och då brast det för mig. Det var som om någon drog ur proppen till ett badkar. Tårarna forsade och jag kunde inte riktigt samla mina tankar. Jag var bara jävligt ledsen helt enkelt!
Efter en stund kom Emil hem och kramade om mig. Jag berättade varför jag var ledsen och sen åt vi mat. Det var så mycket olika saker som gjorde att jag blev ledsen, så tänker inte skriva mer ingående om det än så.

Vi försökte fånga solen, det gick inget vidare. Det var så mycken moln på himlen att solen knappt lyckades stråla igenom. Jag kompenserade det med att göra en vacker snöskulptur. Ja, för att sedan sparka sönder den igen. Ibland kan det behövas.

Emil åkte och handlade medan jag och Selma tog oss en promenad igen.

Notera att snön har smält så pass att mossan över stenarna tittar fram.

När vi kom hem igen var vi trötta båda två. Selma däckade i soffan och jag var inte sen att göra henne sällskap. Var dock rädd för att somna och försova mig. Det vankades nämligen smörgåstårta hos svärisarna. Jag lyckades undkomma försovning i alla fall.

Så här ser det ut ibland. Speciellt när Selma är trött, men ändå vill hålla koll. Jag sitter alltså på toa medan Selma lagt sig vid mina fötter.

17:30 en fredagskväll i Holmbo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar