27 april 2013

Ljuspunkter i mörkret

Hej på er!
Det var några dagar sen jag skrev här sist. Den här veckan har jag bara dalat psykiskt vilket gjort att jag inte orkat så mycket. Jag har mest hängt i soffan med hunden. Hon har legat nära mig och vägrat lämna min sida i stort sett. Jo då, hon känner av att jag inte mår bra. Katterna där emot mår fint! Ungarna växer och frodas. Olja är jätteduktig och mormor Diesel springer och tittar till dem titt som tätt.

Jag har en förmåga att oroa mig för saker helt i onödan. Jag har alltid varit sådan och det är något jag ständigt jobbar med. För ärligt talat är det rätt onödigt att må dåligt över något som man egentligen inte behöver må dåligt för. Idag kom ett sådant tillfälle.
Jag satte mig ner med min och pappas deklaration. Vi måste deklarera för lägenheten vi sålde i dödsboet efter pappa. Inga konstigheter egentligen då jag fått både uppgifter och blankett för det. Men så stod det även att det skulle deklareras för pappas företag. Där började paniken komma ifatt mig. Herre gud! Jag har ju ingen koll alls på hans firma eller tidigare deklarationer angående näringsverksamheten. Dessutom visste jag inte om jag behövde deklarera för de pengar jag fått efter försäljningen och utbetalda försäkringar. Jag tog mig i kragen och letade upp telefonnumret till pappas revisor. Men jag ville inte ringa för tidigt med tanke på att det är lördag.
Emil och jag åt frukost, jag mådde skit och förbannade mig själv för att jag inte hade tagit tag i deklarationerna direkt när jag fick dem. Jag fick sitta i Emils knä och gråta en stund. Vi pratade och efter ett tag kunde jag lugna ner mig igen.
För en stund sen ringde jag revisorn. Jag frågade om jag behövde deklarera för företaget. Till min lättnad behövde jag inte det eftersom det inte funnits någon verksamhet i företaget under 2012. Revisorn bad mig att skriva det under "övriga upplysningar". "Så får vi ta eventuella frågor sen" sa han. Där försvann den värsta ångesten! Så frågade jag om vi behövde deklarera för pengarna vi fått. Men det behövde vi inte heller göra. Det finns ingen gåvo- eller arvsskatt längre. Där försvann resten av ångesten och paniken!

Nu känner jag mig lättad och utpumpad på samma gång. Moa och Hampus kommer idag och då ska jag be Moa att kolla på farsans deklaration så att jag fått med alla siffror. Sen är det bara att skicka iväg den. Min deklaration kan jag godkänna genom att skicka ett sms bara. Underbara teknik!

I normala fall hade jag blivit orolig över det här. Men eftersom jag nu är nedstämd blir allt så mycket värre. Det är skitjobbigt! Jag har i alla fall fått börja äta antidepressiva igen och på tisdag ska jag till kuratorn. Jag är sjukskriven till och med nästa torsdag och efter det får jag se hur det känns helt enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar