27 juni 2013

Nya möjligheter

Hej på er!

Idag är det exakt två månader sen jag skrev något sist. Jag har helt enkelt inte orkat bry mig om sociala medier, bloggen, folk i allmänhet eller annat sånt som egentligen är rätt onödigt. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i bloggandet igen. Jag saknar skrivandet!

Här hemma på Lyckebo rullar livet på i sakta gemak. Kattungarna blev 9 veckor igår. De tar sig ut överallt! Trots att jag gör mitt bästa för att hålla dem instängda. Om drygt tre veckor ska Hydro och Oktan flytta. På ett sätt känns det skönt, men jag kommer att sakna dem!
Selma har helt plötsligt blivit mer krävande igen. Sen hon löpte har hon varit väldigt lugn och inte krävt så mycket motion eller stimulans. Så nu försöker jag få till lite rutiner. Vi ska motionera och göra mental träning tillsammans.
Leffe och fåglarna är som vanligt. Leffe får vara ute när vädret är bra. Fåglarna sköter sitt i köket.

Så hur är det med mig då kanske ni undrar? Jo, det hela går åt rätt håll. Imorgon är det tre månader sen jag fick panikångest. Det var då jag förstod att jag hade blivit nerstämd igen. Även om det hela antagligen pågått under en längre tid. Jag går hos kurator, vilket hjälper en hel del. Min sjukskrivning har gått ut och på grund av det har jag nu blivit av med jobbet. Det känns verkligen skittråkigt! Men för mig är det viktigaste att jag får chans att läka ordentligt. Enligt läkaren är jag tillräckligt frisk för att klara av att arbeta. Men det är jag inte. Hade jag mått bra skulle jag inte sitta hemma! Då skulle jag utan tvekan befinna på på jobbet.

Jag ser det hela som en chans till att göra något nytt med mitt liv. Just nu känns det rätt hopplöst med allt, men jag vet att det kommer att ordna sig så småningom. Jag har en otroligt stöttande familj som faktiskt förstår mig. Mina djur skänker mig glädje och skratt. Även om de ibland driver mig till vansinne!

Ikväll kommer Emil hem. Jag saknar honom så otroligt mycket!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar