1 juli 2013

Ett skyddande skal

Här om dagen kom jag att tänka på så kallade "emos". Det var en populär stil för några år sedan då jag gick på gymnasiet. Jag upplevde det så i alla fall. Hur det ser ut bland tonåringar idag kan jag inte svara på. I alla fall så är "emo" en typ av musik, men de personer som lyssnar mycket på den och klär sig alternativt kallade vi då för emos. Många av dem hade en ganska alternativ stil. Det vill säga annorlunda frisyrer, ofta svart hår, tajta kläder, svarta kläder med färgglada detaljer. Känner att jag är rätt dålig på att förklara, men det går att hitta information på nätet om ni vill veta mer.
Jag pratade en gång med en vän som hade den här stilen. Hen påstod att hen inte ville synas. Därför klädde sig och sminkade sig hen som hen gjorde. Vilket för mig var oerhört konstigt! Jag menar, de syntes lång väg där de samlades i centrala Norrköping. De levde rövare och verkade inte direkt bry sig om människorna omkring dem.

Idag tror jag att jag förstår vad min vän menade. Hen ville inte bli sedd för vem hen var. Kanske använde hen stilen som ett skal mot omvärlden. För att skydda sig mot andra människor.

Jag kan själv känna igen mig i det där att inte vela bli sedd. Jag har som en bubbla runt mig. Jag hör och ser allt som händer runt omkring mig. Jag är medveten om min omvärld och jag kan föra samtal med människor. Ändå är det som att jag på något vis håller ett visst avstånd. Till och med mot dem som står mig närmast använder jag den där "bubblan". Inte med mening egentligen, det bara blir så på något vis.
Därför måste jag ofta tvinga mig själv att verkligen öppna upp mig för världen. Jag måste tvinga mig själv till att ta till mig de ord som sägs, den närhet som ges och de tankar jag har. För egentligen vill jag ju vara nära, jag vill ha intressanta diskussioner.

Många känner nog igen sig i det här på ett eller annat sätt. Jag tror att det viktigaste är att vara så ärlig en kan mot sig själv och andra. Emil är oerhört förstående, det älskar jag honom för! Men jag har också valt att vara helt ärlig mot honom. Jag berättar hur jag känner, vad jag vill och hur han kan göra för att hjälpa mig. Det tror jag ökar hans förståelse ännu mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar