2 juli 2013

Psykisk ohälsa i din närhet?

Ja, hur bör egentligen anhöriga, vänner, kollegor och chefer bemöta en person som lider av någon typ av psykisk sjukdom? Jag kan bara tala för hur jag själv upplever min omgivning och det bemötande jag får från andra. Men jag tänkte ändå ge några tips.

Våga fråga!
Vet du att någon i din närhet lider av exempelvis depression? Fråga gärna personen hur hen mår. Visa att du finns där och lyssnar om hen vill prata. Föreslå en fika eller en promenad. Låt den sjuka personen bestämma själv över hur mycket hen vill berätta eller inte. Var lyhörd och förstående!

Peppa!
Inte genom den klassiska meningen "ryck upp dig!". För det är faktiskt inte att bara att "rycka upp sig". Om det varit så enkelt hade vi inte haft psykiska sjukdomar över huvud taget! Uppmuntra istället personen att utmana sina rädslor. Självklart på den sjukas nivå. Det kan röra sig om något så enkelt som att följa med till affären och handla.

Var inte rädd!
Räds inte den sjuka personen! Om du inte vet hur du ska förhålla dig till psykisk ohälsa, fråga personen. Våga prata om problem, ångest, panik och andra jobbiga saker. Men var inte heller rädd för att skratta! Ha kul, berätta skämt, gör något tillsammans.


Jag har tidigare berättat att jag är väldigt ärlig och uppriktig när det kommer till min sjukdom. Det är jag i och för sig ofta om allting. Personligen tror jag att det är lättare för omgivningen att förstå om en kan berätta om hur en mår. Sen är det inte alla personer som vill prata. I min närhet har jag flera personer som ställer upp på ett eller annat sätt. Min sambo peppar mig dagligen till att göra läskiga saker. Han gläds med mig när jag överkommit ett hinder, håller mig när jag är ledsen, stöttar mig när jag faller. Min mamma, styvpappa, syster, svåger, mina svärföräldrar och andra släktingar visar tydligt att de finns där för mig. De tjatar inte, men lever heller inte i det tysta.
Jag är så otroligt tacksam för alla människor i min närhet! Min familj, mina släktingar och mina vänner. Utan dem hade jag antagligen haft betydligt svårare att tillfriskna. Mina djur är också en stor del av min familj. Även om de ibland driver mig till vansinne så överväger alla positiva stunder med dem.


Mår du dåligt? Våga prata om det!
Känner du någon som mår dåligt? Våga fråga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar