13 augusti 2013

Ångestdämpande

Jag äter antidepressiva tabletter. De hjälper mig att må bättre än vad jag annars hade gjort. Egentligen vill jag inte stoppa i mig mediciner "i onödan". Försöker undvika vanliga värktabletter i den utsträckning det går. Men de där antidepressiva hjälpte mig förra gången. När jag försökt med kuratorsamtal och ändå fick ett sammanbrott som hette duga. Därför valde jag att börja med medicinering på en gång när jag förstod att jag blivit nedstämd igen.

Jag hade mått bra i flera veckors tid. Verkligen superbra! Livet flöt på fint och jag klarade av så mycket mer än jag tidigare gjort. Men så kom bakslaget. Ångesten kom tillbaka för två veckor sedan. Till och från har det känts helt okej, men det gör det inte just nu. Till råga på allt är min kropp slutkörd. Det känns som att jag är förkyld och har feber, fast inget av det stämmer. Därför får jag ännu mer ångest. Över att jag inte kan göra saker jag egentligen vill. Jag tycker synd om Selma som blir lidande. När jag inte ens orkar aktivera henne. Jag sitter bara i soffan hela dagarna och försöker få tiden att gå. Idag lyckades jag i alla fall vara ute på promenad med henne i en halvtimma. En lugn sniffrunda. Hon fick gå och nosa bäst hon ville. Jag slängde ut lite godis och bad henne att söka efter det. Nu ligger hon och snarkar bredvid mig igen.

Igår kände jag ett stort behov av att sysselsätta mig med något. Någonting som fick både min hjärna och mina händer att arbeta. Jag lyssnade på musik. Plötsligt fick jag för mig att plocka fram gitarren och spela lite. Det fungerade superbra! Fingrarna mindes sin plats på gitarrhalsen och sångrösten infann sig snabbt. Jag drog igenom nästan alla papper med låtar som jag har. Det var skönt. Så skönt! Den bästa medicinen för mig är sådant som dämpar min ångest utan att jag behöver stoppa i mig fler tabletter än vad jag redan gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar