31 januari 2013

Flätor och annat nödvändigt

Här kommer Pippi Långstrump tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa!
Neeej, det är ju bara jag!



Jag har faktiskt pluggat lite idag. Igår satt jag också en bra stund. Lär mig nu vad man ska tänka på när man skriver artiklar. Faktum är att jag tycker det är mer intressant än hur man skriver böcker. Det trodde jag inte! Man lär så länge man lever. Jo då, det tror jag stämmer riktigt bra.
Men så blev klockan helt plötsligt dags för att äta lunch med svärföräldrarna. Det var bara att stänga ner och bege sig iväg. Maten var god och det var skönt att få komma hemifrån en stund. 

Nere hos Marias Hus var en traktor i full gång med att göra i ordning parkeringen. De har haft stängt i en månad och öppnar imorgon igen. Då gäller det ju att kunderna inte slår halvt ihjäl sig när de kliver ur sina bilar. Själv tänkte jag ta en sväng ner för att betala mina saker jag köpte av Mia på Fritidsbutiken när hon hade stängt. Nej jag gjorde inte inbrott, hon öppnade åt mig. Dessutom får jag hem djursakerna med DHL imorgon. Yippie! Det finns flera saker i livet som gör mig lycklig, nya saker till djuren hör till den kategorin.

Selma la sig till rätta i soffan när vi kom hem igen. Det blev dock kortvarigt. För Emil och svärfar kom upp med traktorn. De skulle hämta Emils Cheva för att åka och hämta upp traktor nummer två. En Volvo 400 som stått på verkstan i ett par månader eller så.
Selma ville sen gå ut. Så jag kopplade henne utanför dörren och släppte henne. Ett effektivt sätt då vi inte har inhägnat. Nej hon får inte vara ute själv någon längre stund. Hon är precis utanför dörren och om hon skäller, gnyr, drar i kopplet eller liknade är vi snabba på att kolla vad som pågår. Fast helst av allt skulle jag vilja sätta staket runt hela tomten så att hon kan få springa fritt.
I vilket fall som helst hade Emil parkerat 430 utanför oss. Den fick sig en rejäl utskällning! Trots att den har varit här tidigare och hon ofta passerar den hos svärisarna. Men idag var den inte populär. Så jag drog på mig skor och jacka för att ta med Selma ner till traktorn. Den var rätt läskig, fast det gick an. Jag petade på den för att visa att det inte var farligt. Då vågade sig Selma fram för att nosa. Men nej, den var allt lite läskig ändå.


What to do with the läskiga traktor?

Barmark

Jag fick se lite barmark i skogen idag. Vårkänslorna växer sig allt större. Fåglarna kvittrar, det är mildväder och solen vågar sig fram lite då och då. Det känns helt underbart! Jag längtar så till våren! Det är min favorit årstid. Då allt kommer till liv igen efter en blöt höst och en kall vinter. Det är i och för sig ett par månader kvar. Men jag känner redan hur det spritter i kroppen av förändringen.

30 januari 2013

Motivation

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur svårt jag har att finna motivation till att göra saker. Oavsett vad det är. Men det blev inte bra. Motivationen saknades. Ironiskt va?

Istället slänger jag upp några bilder ni kan glo på.

Jag var badass under sommaren -06

Cowboyhatt, godisnapp, och guran i näven -08

Långhårig Elin, fluffig Linus -08
Ja, jag saknar mitt långa fina hår! Men det lär ta typ 3-4 år innan det blir så långt igen.

Blöt hund

Vi passade på att gå ut när solen hade vågat sig fram mellan molnen. Det var en härlig känsla att känna solens strålar i ansiktet. Jag blir både piggare och gladare av det.

När vi kom in var det först dags för kloklippning på Selma. Idag var det dock inte roligt alls! Tidigare har hon tagit det med ro och låtit oss göra det utan bråk. Idag var det en annan femma.
Efter klorna var det dags för en dusch. Det gick så mycket enklare när Emil var med och hjälpte till. Selma skötte sig fint och nu ligger hon i soffan och sover.

En liten hund

Selma vill gärna vara med. Hon följer oss när vi går ifrån henne och vill gärna ligga nära. Det är superbra! Det är nämligen ett tecken på ledarskap. Ja, för mig och Emil alltså. Selma blir "orolig" när flockledaren flyttar på sig och vill därför följa efter för att se vad som är på gång.

Ibland kan hon dock bli lite för mycket. Som när hon vill sitta i knät vid köksbordet. Hon får göra det när vi har ätit klart. Om hon nu vill. Men idag skulle hon prompt ligga i knät när jag satt mig för att börja plugga.

Så här såg det ut. Hon ville gärna ligga ner, men det var lite ont om plats.
Jag såg inte mycket av skärmen. Ja ja, jag har facebook uppe, men jag hade inte hunnit stänga ner internet för att börja plugga. Det kom liksom något ivägen.

En bra start på dagen

Selma väckte mig i morse och ville gå ut och kissa. Så det var bara att kliva upp och släppa ut hunden. Sen blev jag kvar i soffan. Katterna jamade och ville gå ut, men det var fortfarande för mörkt ute. Mörkret i sig är ingen fara, men räven där emot är lite läskig tycker jag.

Vid nio tog jag med mig Selma på en promenad. Det var underbart! I måndags var hon så dragig att hon höll på att dra omkull mig och rycka armarna ur led. Nästan i alla fall. Idag var hon som en helt annan hund. Hon gick fint utan att dra allt för mycket. När hon skulle gå nära förstod hon fort att hon gjort fel när hon drog. Tillbaka till min sida och så kunde vi gå igen. De gångerna hon fick gå fritt skötte hon sig galant! Inte mycket drag, hon följde mig fint och var inte allt för svår att styra. Med andra ord blev det en superlyckad promenad!

De senaste 15 minuterna har sett ut så här:


Ja okej, Emil har inte stått och hängt över axeln hela tiden. Jag ringde DHL för att de vad som hänt med mitt paket. Jag fick vänta och vänta. De hade krångel med telefonerna och telefonisten väntade på svar. Så jag fick i min tur vänta på svar... Det visade sig i alla fall att jag fått fel datum. På fredag kommer paketet mellan 10-12. Så då blir det fest hos djuren! Eller nåt.

Nu ska jag sätta mig och försöka få något skrivet. Ja, skriver det gör jag ju nu, men jag tänkte på min skrivarkurs. Det har gått lite segt med den de senaste dagarna. Dags att köra på igen med andra ord.

29 januari 2013

Buhu!

Förbannade DHL! Här får man en föreslagen tid för leverans av paket och tackar ja till den. Men kom det någon bil idag eller? Nej! Förbannade skit! Här har jag gått och lovat katterna deras goda mumsiga mat och så kommer inte leveransen! Inte okej! DHL ska allt få ta den dusten med mina kissemissar.

Nej okej, jag är inte förbannad på dem. Snarare besviken. Här har jag håll mig inne hela dagen för att få mina saker jag beställt, så kommer de inte. Vad som hänt vet jag inte, men det är inte omöligt att chauffören helt enkelt missade. Eller så kanske det blev fel vid lastningen, dåligt planerad logistik eller så sket någon helt enkelt i mitt lilla paket.


För att gå över till något roligare ska ni få se lite bilder.

Så här kan det se ut när man ska sova på kvällen. Selma vill smaka på filten.

Så här kan det se ut när Emil ritar.


Så här ser det ofta ut i soffan.

Så här kan en lite vräkigare kvällsmat se ut,

Så här kan de se ut på toaletten. Ja, Selma har haft sönder skyddet längst ner på avloppsröret till handfatet.

Så här kan det se ut när jag smort in mina händer med handkräm som Selma vill slicka av.
Så här kan det se ut när Emil rengör sina gevär.

Så här har det bara sett ut en gång förut. Ikväll följde verkstadskatten Findus med Emil hem. Emil fick sen ta med katten och gå ner igen. Då hade han varit hos oss i över 1,5 timma.


Nu ikväll gjorde jag ett litet experiment. Jag tog en stickling som fått rötter och stoppade ner den i vitmossa. En av mina orkidéer har dött, så jag tog lite vitmossa från den. "Pengaträdet" är en sukulent, en fetbladsväxt, och behöver inte så mycket vatten. Så vi får se hur det här fungerar.

Paket

Jag fick sovmorgon idag. Dock sov jag nog för länge. När jag väl kom upp berättade Emil att han och Selma varit ute och gått i en timma. Det kan förklara att det var så tyst de gånger jag vaknade till.
Det passade bra att de redan varit ute då Emil skulle iväg vid 10 och någon måste vara hemma mellan 10-13. Idag kommer det nämligen ett paket med dhl. Jag beställde djursaker och mat från en annan butik denna gång. Zoomarknad.se heter den. Jag trodde dock inte att jag skulle få det hemkört, men tydligen vägde det tillräckligt.

Selma är lite orolig av sig just nu. Husse har åkt iväg och dessutom gick Olja utanför fönstret. Då räcker det inte med att jag säger åt henne att jag har koll, hon måste förstå det själv. Nu har hon lugnat ner sig lite och lämnar inte min sida.

28 januari 2013

Besök?

Ja Selma har tydligen kopplat köksfönstret med att det kommer besök. Det visade sig nu i kväll när Emil öppnade fönstret i samband med matlagningen. Selma började vifta på svansen, tittade mot fönstret och sedan mot dörren. Precis som hon gör när hon ser att någon kommer på besök. Sötnosen!

Det har varit en rätt seg dag faktiskt. Emil mådde sämre idag och själv har jag känt mig helt slut. Det blev en ruskigt dragig eftermiddags promenad med hunden. Men efter det kunde vi mysa och njuta av varandras närvaro igen.

Resten av kvällen tänker jag bara mysa i soffan. Vi ska titta på "Familjen Annorlunda". Jag gillar det programmet! Det är så fantastiskt hur två vuxna människor kan klara av att ha så många barn dygnet runt, för resten av deras liv. Själv tycker jag att vi har fullt upp med en valp på ett halvår. Människan är en intressant varelse!

Förbättring

Denna morgon och förmiddag har bjudit på en del förbättringar. Sotaren var här vid åtta för att snygga till skorstenen invändigt. Det behövs tydligen göras ibland. Selma tyckte det var läskigt med sotarens redskap och när det lät i kaminen. Annars skötte hon sig fint under hela tiden.

Jag och Selma tog en skön promenad i mildvädret. Hon skötte sig mycket bättre idag än igår. Hon förstod vad som gällde och drog inte allt för mycket. Även om hon fick ett par busryck. Dem gör jag inget åt. Hon får hållas och leka av sig en stund. Så fortsätter vi träningen när hon har lugnat ner sig igen.

Idag tänker jag sätta mig och försöka skriva lite. Eller fortsätta med lektion två. Det beror lite på vad jag känner för. Huvudsaken är att jag gör något i alla fall. Det gäller att hålla huvudet igång.

27 januari 2013

Förändringar

Det blev inte allt för mycket gjort idag. Inte för min del i alla fall. Emil fick igång diskmaskinen trots ryggvärken. Skönt att slippa diska för hand. Det är verkligen skittråkigt!
På grund av ryggen blir Emil hemma i veckan. Typiskt att han skulle få ont den här helgen och inte förra. När han ändå var ledig den här veckan menar jag. Det är inte alltid det tajmar.

Selma har varit lugn och fin hela dagen. Precis som hon var för några veckor sen. Det är både skönt och förvånande med tanke på hur mycket stimulans hon behövt den senaste tiden.

Bakslag

Jo då, dagen går sakta men säkert framåt. Selma och jag var ute i drygt 1,5 timma under dagen. Det kändes dock som att vi gått tillbaka fyra veckor i koppelträningen. Men så är det väl. Bakslag kommer, det är bara att jobba vidare helt enkelt. Sen den promenaden har Selma varit lugn och fin. Inget bråk, inget bus. Hon har i stort sett bara legat och sovit. Skönt!

Dagen efter

Lite så känns det idag. Jag är helt seg i kroppen, Emil har ont i ryggen och Selma är ovanligt lugn. Det är som att vi alla tre har haft en hård natt. Men så vitt jag vet har vi sovit tillsammans i sängen hela natten.

Vad dagen har att erbjuda vet jag inte riktigt. En promenad eller två kanske. Lite plugg. Skulle behöva diska också.
Selma, Leffe och Diesel bör få sina klor klippta idag. Åtminstone de första två. Selma är en enkel match, Leffe kräver lite mer tålamod. Diesel är svårast! Hon måste få göra lite som hon själv känner för nämligen. Det är väldigt skönt att bli borstad, men hon är inte överförtjust i att man pillar med tassarna. En tass har vi lyckats klara av i alla fall. Bara tre kvar...

26 januari 2013

Myskväll

Efter en händelserik dag ligger vi nu på soffan och myser. Selma har varit hos "farfar" idag. Han tyckte inte det var så roligt att ha henne. Vilket jag förstår. Hon behöver mycket mer aktivering än vad han kan ge henne. Det var annorlunda tidigare då hon mest låg och sov. Tacksam är jag i vilket fall som helst för att han hjälper oss med lillvovven ibland.

Ikväll har tösen varit väldigt trött. Hon har nog inte fått så mycket sömn gissar jag på. Det syndes på henne att det var skönt att komma hem. Hon tuggade lite ben och la sig tillrätta i soffan. Min fina lilla Selma.

Grattis Moa!

Den 26 januari 1993 förändrades livet för en liten familj på tre. En ny familjemedlem såg dagens ljus.
Orkanen var född!

Idag fyller alltså Moa 20 år. Hon blev kallad för Orkanen när hon var liten. Det var nämligen så att hon hade så otroligt mycket energi! När hon kom hem från skolan fick vår mamma hålla sig i diskbänken för att inte blåsa omkull till följd av Orkanens framfart. Riktigt så illa kanske det inte var, men nära inpå.

Moa på Olofbergs Café -06


Moa och jag har alltid varit mer än "bara" syskon. Vi har varit vänner, bästa vänner. Tack vare henne har jag alltid haft någon att leka med. Nog för att vi, precis som många andra syskon, grälade och blev osams. Men vi hade ändå alltid varandra.

Nu är min lillasyster vuxen, har blivit sambo och kör lastbil. Min lilla lillasyster. Jag har rätt svårt att förstå det. Samtidigt har hon alltid varit väldigt mogen och handlingskraftig.

Mosingen är knappt lika lång som dörrhandtaget är högt!


Moa, jag älskar dig! Grattis på födelsedagen!


25 januari 2013

Fredagsmys?

Nja. Det vette fan. Nu för tiden är det samma sak varje kväll i stort sätt. Det blir så när man är hemma och arbetslös. Men mysa gör vi i vilket fall som helst.

Imorgon bär det iväg mot Lotorp. Lillsyrran fyller nämligen år. Hela 20 år blir hon. Tiden går. Selma får dock stanna hemma med svärfar. Det blir lite lugnare så.

Nu tänker jag rannsaka mina känslor kring väglaget, släppa dem och gå vidare med livet. Låter rätt bra va?

Nära döden upplevelse

Hur du ska göra om du vill se döden i vitögat:
- Sätt dig i en bil.
- Starta bilen och börja köra ut på en väg.
- Håll lagom hastighet.
- Trots ett lugnt tempo, få sladd.
- Häv sladden och fortsätt kör.

Jo jag tackar ja! Vi fick sladd med bilden på väg in till Viken. Emil lyckades häva den så värre än så blev det inte. Men jag som fortfarande är rädd på grund av min dikeskörning kände allt att döden stod bakom mig. Okej, lite överdramatisk kanske jag är nu. Men obehagligt var det i vilket fall som helst!

När vi sedan var på väg hem stod det en bil i diket. Eller dike och dike, den stod mer som i en sluttning. Vi stannade för att se om någon var kvar i bilen. Mycket riktigt, där satt det en kille med telefonen i högsta hugg. Han mådde bra, fast läget kanske inte var optimalt. Han ringde efter assistantkåren, så vi behövde inte stanna kvar. Vi hade nog inte fått upp honom i vilket fall som helst, men som den goda medmänniska jag är vill jag inte att folk ska känna sig förbisedda. Man kan alltid stanna kvar för att vänta in hjälp och vara ett stöd för en annan människa. Det behövdes som sagt var inte i det här fallet.

För nästan två månader sen hände det här.

Det är konstigt det där. För rent psykiskt känner jag mig inte speciellt rädd eller orolig när jag är ute och åker eller kör. Men fysiskt känns det i hela kroppen! Det är som att minnet sitter kvar i kroppen. Vid varje vänsterkurva lutar jag mig automatiskt åt vänster för att jag inte vill åka av åt höger. Knepigt!

Nej tacka vet jag bra väglag! Slät och torr asfalt. Det är det bästa som finns! I de förhållandena skulle jag nog kunna köra bil dygnet runt om bara kroppen och huvudet orkade. Tidigare har inte vinterväglaget varit ett problem för mig heller. Men efter avåkningen hände något i kroppen och knoppen. Det är inte kul att känna sig rädd bara för att man åker på en kurvig skogsväg!

Fixarfredag

Ja det får bli lite av en fixardag denna fredag. Inte för att jag har någon större lust med det egentligen, men det måste göras.
Vi ska åka in till Viken för att handla. Det behövs lite kopplingar till diskmaskinen, vi är i behov av en gryta, jag ska kolla present till min syster som fyller 20 imorgon och så måste vi handla lite mat också.
Jag beställde djurgrejer från zoomarknad.se tidigare i veckan. De kommer hem på tisdag, så vi måste köpa lite kattmat. Annars får stackarna gå hungriga ett par dagar. Det går verkligen inte för sig!

Men först ska karln väckas, frukost ska intas, hunden ska rastas och inköpslista ska skrivas.

God morgon!

24 januari 2013

Pluggandet fortsätter

Det är faktiskt riktigt intressant att läsa kursen. Första lektionen består av totalt 29 datorskrivna sidor. Jag har bara fem kvar att läsa. Sida efter sida i mitt block blir nedtecknade med hjälp av en blyertspenna och min hand. Skrivkramp? Jo tack, det var ett bra tag sen jag hade det sist kan jag lova.

Så här ser kursen ut i miniformat. En cd-skiva med åtta lektioner på. Några övningsuppgifter och tre inlämningsuppgifter.


Köksbordet är den bästa platsen att sitta vid. Då kan jag sprida ut grejerna och sitter relativt bekvämt.


I tisdags när jag pluggade satt Diesel utanför fönstret i drygt en timma. 

Mysdagar i solsken

Vissa dagar har bloggen blivit uppdaterad 3-5 gånger. Andra dagar kanske jag inte ens har skrivit ett inlägg. Det går upp och ner det där. På ett plan vill jag uppdatera minst två gånger om dagen, å andra sidan funderar jag på om det verkligen är så viktigt. Det är egentligen strunt samma. Jag uppdaterar när jag har lust för det helt enkelt.

Gårdagen var riktigt lyckad! Men oj så trött jag var när Moa och Hampus väl hade åkt hem.



Idag blev det en lång stund ute i det vackra vädret. Först promenad och sen en massa bus och spring. Kameran fick stanna hemma, men här kommer ett par bilder sen igår.

Findus njöt av solen på uppfarten hos svärföräldrarna.

Selma spårade räv på gärdet.

Sen blev det bus och lek med flätan.


Dammen nedanför oss. Vårat hus ligger till höger i bild. Ovanför baracken vid dammen. Det syns inte mycket mer än lite av altanen om man tittar riktigt noga.

Emil och Selma <3

Just nu håller Emil på att installera diskmaskinen. Den har stått nerpackad sen i oktober. Den har liksom blivit lite bortglömd i sin kartong. Nu hoppas jag att allt ska gå smidigt och smärtfritt så jag slipper handdiska!

23 januari 2013

Aningen seg

Idag har bloggen fått ge vika för det verkliga livet.

Det blev en förmiddagspromenad på en timma och tjugo minuter. Härligt väder, solen sken och kameran fick följa med.
Därefter började vi med maten och straxt efter kom Moa och Hampus. Det blev mycket prat och mys. Maten blev riktigt god och vi blev alla mätta och belåtna.
Emil tatuerade Hampus. Det blev bra och de blev nöjda.

Vid sju åkte Moa och Hampus hemåt. Själv hamnade jag i soffan. Totalt slut efter en hel dag utan vila. Det är mer än vad jag klarar av nu för tiden. Illa!

22 januari 2013

Kvällsnöje

Själv sitter jag i soffan med datorn framför mig och tvn igång. Jag har precis smort in Selmas trampdynor, så hon har fullt upp med att slicka sina tassar. Det är inte lätt att få henne att ligga still utan att slicka på det där som luktar så gott.
Emil tatuerar sig. Han har visst fått dille på det nu. Nej, så illa är det väl inte. Han gillar tatuering och att tatuera. Då är det bara bra att han får tillfälle att göra det.
Precis som att jag gillar att pyssla, göra trädgårdsarbete och annat smått och gott.

Imorgon kommer syrran och svågern hit. Det ska bli ruskigt härligt! Det fanns en tid då jag och Moa umgicks  hela tiden. Det kan i och för sig bero på att vi bodde tillsammans. Men ändå. Även när hon flyttade umgicks vi rätt mycket. Ofta hördes vi av nästan varje dag. När jag flyttade kunde vi inte ses lika mycket längre. Det är det enda negativa med att bo här på vischan. Det tar över en timma att åka mellan Holmbo och Lotorp. Inte något man gör varje dag med andra ord. Jag önskar så att teleportering var uppfunnet! Tänk så lätt det skulle vara att ta sig till alla sina nära och kära då! Vi brukar i alla fall höras på sms några gånger i veckan. Vissa dagar går telefonen varm med både meddelanden och samtal.
Svågern ska få lite bläck under huden, det är därför de kommer ner. Vi ska bjuda på mat och sen blir det väl en hel del snack. Moa och jag skulle nog kunna sitta och bara prata en hel dag. Om både viktiga och oviktiga saker. Hon är både min syster och bästa vän!

Lillasyster och storasyster

Hur kunde jag glömma!?

Att fira mitt körkort!? Vi hade tvåårsdag igår och jag glömde helt bort min lilla rosa plastlapp. Förlåt körkortet, det var inte meningen!

16-åriga Elin.
Krysset över skylten gjordes dock samma dag jag tog körkortet.


Två felfria år har vi haft tillsammans. Prövotiden är med andra ord slut. Inte ens en vanlig rutinkontroll har vi behövt stanna för.
Tillsammans har vi kört ett flertal bilar. Både nya och gamla. Volvo 855, Opel Astra, Volvo 945, VW Golf 3, Chevrolet S10, Jeep Grand Cherokee Limited, Chevrolet Impala, VW Polo, VW Passat och Mazda 323 för att nämna en drös. Ett par är mina bilar, övriga tillhör andra personer. Oavsett vilket har vi lyckats bemästra allt från små personbilar till stora amerikanska vrålåk.
Låt oss fortsätta leva tillsammans i vått och torrt, i medvind som motvind. Låt oss tillbringa många år tillsammans! Älskade lilla körkort.


Pappas Volvo 855 -95
Den bilden räddade antagligen min inkomst under våren och sommaren 2012. Jag vet inte om jag hade klarat att arbeta om jag inte haft möjligheten att kunna åka hem på en gång om jag behövde. Det på grund av pappas bortgång.

Emils Chevrolet S10 -99
Den har fått hjälpa till att flytta det mesta. Både en hemmasnickrad kanot och diverse kartonger och möbler från pappas lägenhet.

Min VW Golf 3 -94
Min första alldeles egna bil. En tjurig liten sak som fick sig en makeover av LB Speedshop (Emils verkstad). I höstas ville Bosse BusBil inte starta. Så jag la ner det projektet och tänker ta upp det i vår igen.
Emils Chevrolet Impala -59
Jesse Bell Midnight är namnet på denna skönhet. Emils pärla och finåk.

Min Jeep Grand Cherokee Limited -96
Klart bästa köpet jag gjort det här året! Min älskade lilla brumbrum bil. Ernst heter han och han gillar att dricka mycket. En stor och bra bruksbil som rymmer det mesta. Oerhört skön att köra. Jag hoppas att denna bil stannar länge i min ägo. Till våren ska han få sig en genomgång av både det yttre och inre.

Livet är underbart!

Hur underbart kan livet bli? Det undrar jag. För just nu tycker jag att det är så underbart och vackert det bara kan bli!

Vi åt en härlig frukost tillsammans i morse. Selma var relativt lugn och fin. Solen sken och jag började smått att längta ut. Vi klädde på oss och jag hängde på mig kameran. En sådan vacker vinterdag måste jag bevara, tänkte jag. Men vet ni? Batteriet bestämde sig för att ladda ur totalt. Dumma, dumma, dumma! Det blev bara några bilder tagna. Solen gick dessutom i moln vid lunch, så nu får jag inga soliga eftermiddagsbilder heller. Vad göra?


Selma och Emil utanför hans verkstad.
Selma har en förkärlek till sly som finns utmed vägen. Rätt som det är flyger hon på en stackars gren och dödar den flera gånger om. Det ser skitkul ut! På bilden är hon dock väldigt lugn. Hon ställde sig och började knapra lite försiktigt.


Efter promenad, en sväng till affären och lunch satte jag mig ner för att plugga. Jag insåg igår att jag är alldeles för trött på kvällen för att orka sätta mig ner i lugn och ro och koncentrera mig. Jag bad Emil att han skulle vara hemma efter lunch så jag kunde få lite pluggtid. Dealen är att han får gå ner till verkstan efteråt. Mycket bra kompromiss enligt mig.
Jag satt i lite mer än en timma och läste, antecknade och funderade. Under tiden satt Diesel utanför köksfönstret. Rätt som det var började hon krafsa på rutan. Hon är smart den där katten! Jag gick till altanen för att släppa in henne. Ropade även in Olja för att se om hon ville in och värma sig. Då fick jag syn på lille Findus (Emils verkstadskatt). Han försökte busa med Olja, men hon sprang in och Findus försvann under altanen. Jag tror allt att Olja har fått sig en friare. Håller tummar och tår för att de ska para sig framåt sommaren! För jag vill ha bebisar efter dem.

21 januari 2013

Räven raskar över isen

Jo jag tackar! Här bor det en räv i närheten. Var vet jag inte, men att hen traskar över tomten är ett som är säkert. Raskar över isen gör hen med för den delen. Eller är det "Räven traskar över isen" förresten? Det slog mig nu.
Ja ja, i vilket fall som helst har tidigare ägaren försökt fånga räven. Han har ställt ut fällor men bara fått katter i dem. Emil har funderat på att försöka bli av med räven själv, så även jag.

Igår träffade vi paret som bodde här tidigare. Det är hans morfar som vi köpt huset av. Morfadern har mer mark runt omkring, bland annat dammen nedanför oss. Där har barnbarnet haft både höns och gäss. Hönsen blev tagna allihop, men gässen har klarat sig bra. Det är fåglar av rasen skånegås, väldigt stora och respektingivande om ni frågar mig. Oerhört vackra och roliga att titta på. För några veckor sen hade de blivit av med en gås, kvar fanns fem.
Paret undrade om det hade varit livat under natten. Men varken jag eller Emil hade hört något. Gässen hörs annars väldigt väl hit upp. Då visade det sig att räven tagit två gäss till. Två stycken som väger ungefär 15 kg var! Räven måste ha slitit ordentligt för att flytta dem. Ägarna bestämde sig för att ta med resterande tre gäss hem till sitt nya hus. Så nu får de förhoppningsvis leva vidare i lugn och ro.



Idag när jag och Emil var ute med Selma gick vi ut på gärdet i vanlig ordning. Där hittade vi spår av en gås. Blod och fjädrar låg i en liten hög. Usch!
Ja, det är klart att räven måste äta, men det är tråkigt när ens djur får sätta livet till. Rävfan tog mina råttor som jag begravt på tomten.

Nu ikväll när jag skulle släppa in lillkatten hörde jag ett ljud jag inte kände igen. Det lät hundlikt, fast hade en mer klagande ton. Så jag ropade på Emil och bad att han skulle lyssna. Jojo mensan, visst var det räven som skällde.
Emil har gjort i ordning lockbete till räven, så snart kanske vi kan få tag i den. Nej, jag tycker inte att man ska skjuta djur hur som helst. Men det här är inte hur som helst! Den har tagit både höns och gäss, rör sig uppenbarligen över vår tomt och har knyckt djurlik här ifrån. Katterna tänker jag inte släppa ut när det är mörkt längre. Vill inte riskera att de blir byten. Framåt våren vill jag dessutom kunna ha Leffe ute och vi har planer på att skaffa höns. Om Emil får tag i räven blir jag glad för att jag slipper oroa mig för mina djur. Samtidigt tycker jag det är tragiskt att människan och naturen ska behöva krocka på det sättet.


Vi fick även bevittna en rovfågel ta en nötskrika. Eller ja, inte precis när den tog fågeln, men straxt efter. Namnet på rovfågeln har jag tyvärr tappat... I alla fall så försökte fågeln lyfta med sitt byte, men det var för tungt. När vi kom närmre släppte den och flög iväg. Nötskrikan tog sig upp i en buske och satt där bra länge. När Emil tittade till den såg han att den var rätt skadad. Så han gjorde det jag tycker var rätt. Han hämtade luftgeväret och satte stopp för lidandet. Det visade sig att rovfågeln redan hade börjat äta av buken på nötskrikan, trots att den fortfarande levde. Naturen är rätt hård ibland faktiskt! Tack vare Emil slapp fågeln lida. Mat blev den i vilket fall som helst.

Färdig!

Det blev allt en del gjort idag. Först en härlig skogspromenad. Sen åt vi lunch hos svärisarna. Emils pappa tog Selma så att vi skulle kunna städa ifred.
Djuren har fått rent, avloppet är rensat, golven är dammsugna, tvätten hängd och disken är färdig.

Vi lyckades borsta katterna och klippa klorna på Diesels ena tass. Hon har jättelånga klor som hon inte lyckas nöta ner själv, därför ska vi försöka klippa ner dem lite åt henne.
Nu sitter Leffe i soffan och tvättar sig. Bäst att passa på att ha honom ute när Selma inte är hemma.

Frukostmys

När Emil är hemma äter vi oftast alla mål tillsammans. Vilket i sig är väldigt mysigt! Selma håller sig ofta rätt lugn på morgonen. Jag har dessutom kommit fram till att om hon får mat samtidigt som oss är hon betydligt lugnare än annars. Vissa måltider kan bli en riktig pain in the ass för att vovven inte alls vill låta en äta ifred.

Både igår och idag har Selma velat mysa under frukosten. När vi har ätit klart får hon komma upp i knät om hon vill. Ofta börjar hon med att ställa sig och trycka mot benen för att visa att hon vill bli kliad. Sen sätter hon upp frambenen i knät på en och klättrar upp. Ofta går det bra, men ibland måste jag ge henne lite hjälp med bakdelen.

Så här kan det se ut.

Så här. En väldigt trött Elin och en mysig Selma.
Det är trångt. Men ska hon ligga i knät då ska hon göra det också!

Emil är min privata fotograf. Bara så ni vet. Ligger kameran nära till hands tvekar han inte att knäppa några bilder. Bilderna ovan har han tagit.

Nu sitter vi i soffan och vilar alla tre. Det är skönt att kunna ta det lugnt och inte behöva stressa. Idag har vi bestämt oss för att städa. Djuren ska få rent, det ska diskas, dammsugas och torkas golv. Damma kanske jag borde göra också. Men det är skillnad på "borde göra" och "tänker göra". Så vi får se vad det blir.

Glada lantisar!