31 mars 2013

Katterna har fått en egen dörr

Idag fixade Emil kattluckan så den hamnade på plats. Nu ska katterna bara lära sig hur den fungerar. Så kan de gå ut och in som de vill under dagarna när jag jobbar.

Men se där! En gubbe i ett hål! Jo, jag hade nog kunnat fixa det där själv, fast då hade Emil fått vara med och lära mig hur sticksågen fungerar. Jag tyckte det var bättre att Emil fick ordna det där själv. Han har betydligt mer tålamod än vad jag har.

Diesel var nyfiken.

Hon travade faktiskt ut genom hålet sen. Innan luckan var på plats.
När jag stod och bakade ville hon komma in igen, så jag gick och ropade på henne. När hon kom fram stängde jag dörren och öppnade kattluckan åt henne. Hon gick in den vägen, så jag hoppas att de lär sig under morgondagen. Luckan sitter i altandörren vilket är den vägen de brukar få gå ut och in.

Ännu en sak på listan

Jag kom på en sak till som jag kan skriva ner på listan "saker jag inte är så intresserad av". Nämligen att baka. Okej, det är rätt kul att baka. När det går bra vill säga. Jag gjorde nyss muffins och räknade med att en dubbel sats skulle räcka. För att sen inse att formarna jag köpt var större än vanliga muffinsformar. Så jag slängde ihop en dubbel sats till medan första plåten gräddades. Till min fasa upptäckte jag att jag antagligen hade glömt bakpulvret i första satsen. Men herre gud! Bakpulver måste man väl ändå ha i för att degen liksom ska jäsa lite!? Eller?
Ja ja. Jag hade det i alla fall i sats nummer två. Nu står båda plåtarna på svalning. Ska prova sen och se hur de blev. Håll tummar och tår för att båda blev lyckade så jag slipper börja om från början igen. Då måste jag dessutom åka och handla, IGEN. Det kanske jag måste göra ändå förresten. Har inte så många ägg kvar...

Jag ska inte satsa på att bli bagare!

Dusch vs badkar

Jag är uppväxt med badkar. Under 21 år har jag använt mig av badkar. Kan ni förstå vilken pina det är att nu vara badkarslös?

Badkar är bra till mycket vill jag lova! Det mest uppenbara är väl att just bada i det. Tänk så skönt det är att krypa ner i ett varmt bad en kall vinterkväll. Eller att lägga sig i ett avslappnande skumbad efter en hård arbetsdag. Eller att krypa ner tillsammans med den man älskar och njuta av varmvatten och bubblor. Badkar är bäst!
Sen kan man så klart använda badkaret till att duscha i. Förslagsvis bör man då ha ett vattentätt badrum och kanske ett duschdraperi.
Vet ni vad man mer kan använda badkar till? Att diska i så klart! Stora, skitiga plåtar går alldeles utmärkt att diska där i. Dessutom är det gott om plats för att göra rent diverse djurburar.

Nu bor jag i ett hus med duschkabin. En liten, trång, trekantig jävel. Första stunden i duschen känns det som att jag bara vill hoppa ur igen för att jag fryser så dant! Men när jag väl fått in rätt temperatur på vattnet och sköljt av hela kroppen är det ändå rätt okej.
Bada går dock inte att göra. Eller okej, fötterna kan få sig ett bad när det är dags att rensa avloppet, men mer än så är det inte.
Jag har lyckats diska både kattoan, kaninburen och fågelburen i duschkabinen. Fast det med nöd och näppe. Det är trångt, klumpigt och allmänt jobbigt.

Ja, jag skulle mer än gärna vilja ha ett badkar här. Men vår varmvattenberedare är inte så stor. Så jag skulle inte kunna fylla upp ett helt badkar med varmvatten. Ett annat alternativ är att plocka bort duschkabinen och duscha direkt på golvet istället. Fast då skulle vi behöva kolla över utrymmet ordentligt först. Det är gjort för att duscha i det, men jag vet inte riktigt om det är vattentätt ordentligt. Det skulle i alla fall göra att duschen blev större och att jag skulle kunna diska burar där utan problem.

En annan lösning på mitt badkarsproblem är att fixa en badtunna till tomten. Något vi pratat om att göra. Så vi får se om vi kan få hit en i år, eller om den får vänta.

Påskdagen

Hej på er! Hur har ni det i solen? Här lyser solen starkt och värmer rätt bra. Fast det är fortfarande kallt ute. Vi åkte ner till affären och handlade lite inför veckan som kommer. Jag är rätt trött idag med, fast inte lika mycket som igår. Tur det! Emil är nere och hämtar fyrhjulingen och vagnen. Han ska såga lite mer i altan. Det  går smidigare att frakta veden med fyrhjulingen sen än att behöva springa fram och tillbaka med en skottkärra. Emils föräldrar ska nämligen också ha av altanveden. Vedkris som sagt var...

Jag tog in mina arbetskläder och har packat ner allt i en väska. Skor med för den delen. Så behöver jag inte tänka mer på det. Kvar att göra är att fixa lite fler matlådor. Sen är jag färdig. 
Vi ska se om vi kan få dit kattluckan idag med. Så att katterna har två dagar på sig att lära sig hur den fungerar. Annars får de vara inne hela dagarna när jag är och jobbar. Det tror jag inte att damerna accepterar.


Emil fick två katter på sig igår.
Diesel <3
Olja <3
Olja tycker om att slicka Emil i armhålan. Sist hon gjorde det provade hon att bita också. Det uppskattade inte Emil!
På kvällen var det min tur.
Olja gillar mina fötter!
Diesel ligger hellre och myser på magen.

I morse blev jag dessutom väckt av en trampande Diesel. Emil hade satt för grinden för att de inte skulle komma in och störa mig. Men det hindrade inte denna tös från att sno åt sig lite gos. Inte för att jag hade något emot det.

Emil kom hem igen nu. Fyrhjulingen var tydligen inte på hans sida. Så nu vilar vi lite innan det är dags för påsklunch hos Göran och Biggan.

30 mars 2013

En ruskigt seg dag

Allvarligt talat, får det verkligen vara så här? Hela dagen har jag varit ruskigt seg! Jag har bara legat och slöat i soffan hela dagen. Nästan i alla fall. Bortsett från att jag bäddade rent i sängen, satte igång en tvättmaskin och en kort promenad med Selma.

Selma har också bara slöat hela dagen. Sovit och sovit och sovit och... ja ni fattar va? Inte förrän nu börjar hon komma igång och vill busa.

Emil tog sig ner till verkstan på eftermiddagen i alla fall. Jag var nere och kollade in Vallen. Den börjar se riktigt bra ut måste jag få säga. Det är stor skillnad från när han först tog hem den.


Hoppas att ni har en bra påskhelg! Ärligt talat känns det inte alls som påsk för min del. Förr firade vi ofta hos mormor hela familjen. Jag saknar det! Men vi barn har växt upp och det blir inte samma sak längre. Imorgon ska vi i alla fall ner till svärisarna och äta lite påskmat. Det ser jag fram emot!

En riktigt slapp förmiddag

Jag och Emil satt och pratade lite under frukosten och kom fram till att det här fick vara en slappardag. Inga måsten över huvud taget. Vi har ju faktiskt två dagar ledigt till innan verkligheten åter igen kommer ikapp oss.

Selma la sig till rätta hos mig. Där låg hon sen och gosade länge och väl.

Älskade hund! <3

Sen krängde hon sig över till Emil och låg där en bra stund.

Efter en stund blev hon lite busig.


Jag har i alla fall bäddat rent i sängen och satt igång en tvättmaskin. Resten får vänta till morgondagen. Selma har bara varit ute på en morgonkiss. Det var för fyra timmar sedan. Hon har bara legat och sovit och gosat. Skönt som bara den, men rätt ovanligt. I och för sig har hon varit så här i tre veckor nu, men jag kan ändå inte riktigt ta in det. Jag tror fortfarande att hon är det där energiknippet hon varit tidigare. Men löpet gör henne tydligen väldigt trött. Det ska bli intressant att se hur hon blir efter löpet. Om hon blir sitt gamla vanliga jag igen, eller om hennes personlighet ändrats.

Elmiaresan

Ja fy fan vilken dag! Vad tacksam jag skulle bli i fall någon kunde uppfinna en medicin som gör att kroppen fungerar precis som den borde.

Så här såg det ut igår morse. Selma vaknade tjugo över sju och ville gå ut. När hon var färdig hoppade hon upp i soffan och gosade ner sig hos Moa och Hampus. Hon tyckte det var jätteroligt att de var hos oss!


Vi lyckades brumma iväg i Moas V50 straxt efter nio. Den bilen var inget skönt att åka i på de här tjälskadade vägarna. Men väl ute på de större vägarna gick den bra. Jag var trött, stressad och illamående. Rätt som det var började hela kroppen skaka. Varför vet jag inte. Moa stannade bilen så jag fick lugna ner mig. Efter en stund släppte det och vi kunde fortsätta. Det blev några pauser längs med vägen ner. Man måste ju faktiskt gå på toa liksom!

Väl nere var det ingen kö. Har aldrig varit med om det tidigare. Det gick snabbt och smidigt att parkera bilen och ta sig in på mässområdet. Ärligt talat kunde jag inte njuta av det som jag gjort tidigare. Jag blev fysiskt påverkad av alla människor. Det blir lätt trångt när alla ska titta på samma saker. Jag tyckte inte det var jobbigt psykiskt direkt, men fysiskt var det skitjobbigt!
Tyvärr tog vi de tråkiga hallarna först. Det vill säga hallarna som innehåller stylade bilar, ljudtester och annat tjofräs. På grund av det missade jag alla roddar, jänkare och annat kul. Jag orkade nämligen inte trängas mer. Moa, Hampus och Emil fortsatte medan jag väntade på dem i en av hallarna. Men jag fick snart gå ut där ifrån då jag började känna mig svimfärdig. Jag frös och det stack i händerna på mig. Jag har aldrig haft en sådan reaktion förut, så det var rätt läskigt faktiskt.
När de väl kom tillbaka ut hade Moa köpt en klänning och Hampus en cowboyhatt. Jag hade så gärna velat titta på det jag också, men kroppen bara skrek åt mig att ta mig där ifrån.

Jag önskar så att jag hade klarat av det bättre än jag gjorde! För det är faktiskt ruskigt kul att vara på Elmia. Jag lyckades i alla fall få med mig en t-shirt och en hoodtröja hem. Alltid någe.

På McDonalds har de roliga tvålhållare!


Väl hemma igen kunde jag slappna av på riktigt. Moa och Hampus plockade ihop sina saker och begav sig hemåt. Emil och jag tog lite kvällsmat och damp ner i soffan. Jag höll på att somna straxt efter nio och Emil var så trött att han bara satt och gäspade. Så vi gick och la oss istället. 
Idag är jag stel i hela kroppen efter allt bilåkande igår. Volvon var inte skön att åka så långt i. Min kropp tyckte inte det i alla fall. 

Selma ligger bredvid mig i soffan och snarkar. Emil sover fortfarande. Idag behöver jag börja förbereda inför kommande arbetsvecka. Det är mycket kläder som ska gås igenom och tas med. Jag behöver laga lite mer mat så jag har hela veckan. En sväng till affären kanske inte vore så dumt heller.

29 mars 2013

Mot Elmia!

Nu är vi nästan klara för att åka iväg. Göran har kommit för att ta hand om Selma. Jag har stressat upp mig. Helt i onödan som vanligt

Glad påsk på er!

28 mars 2013

Och nu väntar vi...

Jag väntar i alla fall. Djuren vet jag inte om de förstår att husse kommer hem idag. Selma brukar i och för sig bli lite mer uppmärksam framåt torsdagkvällarna, så nog känner hon på sig att det är något på gång. Dessutom kommer Moa och Hampus ikväll. Fast de skulle inte vara här förrän runt halv åtta.

Jag har förberett maten vi ska äta så det bara är att slänga in köttet i ugnen och koka potatisen. Bra med framförhållning! Fast köttet kanske jag bör ta ur marinaden snart... Åh! Matlagning är verkligen komplicerat ibland! Det får blir som det blir.

Efter en dusch tänker jag nu slänga mig på soffan och koppla av. Hoppas bara att Selma är på samma nivå som jag. Hon har sovit ruskigt mycket idag nämligen. Så det är inte säkert att hon vill sova just nu. Det är sådant som märks.

Sov Selma, sov!

Olika intressen

Alla är vi olika. Tur är väl det! Kan ni tänka er att leva i en värld där alla har samma åsikter, ser likadana ut, bär likadana kläder och har samma arbete? Nej fy vad hemskt!

Alla tycker vi om att göra olika saker. Vissa älskar matlagning, andra föredrar fotboll, några tycker om att spela instrument och andra att påta i trädgården. And so on.

Själv gillar jag rätt stillsamma grejer. Jag gillar att påta i trädgården. Tyvärr har jag inte hunnit med så mycket i min egen trädgård än. Jag menar, vi flyttade hit i höstas och jag hann inte ens höststäda ordentligt innan vintern kom. Istället får jag slita häcken av mig i vår för att få trädgården så som jag vill ha den.



Jag tycker om att läsa böcker, även om det går i omgångar. Jag gillar att sticka och virka. Jag tycker om att ta promenader eller sitta med en kopp kaffe vid en sjö någon stans. Jag har inget stort behov av vänner. Jag trivs rätt bra själv eller tillsammans med familjen. Jag åker mer än gärna en sväng med en jänkare, till ljudet av en V8 motor och lite psycho- eller rockabilly.



Mitt intresse för djur är stort! Jag önskar så att jag hade möjlighet att skaffa fler. Men det gäller att vara realistisk. Ett djur är inte något man skaffar bara för att det är gulligt eller för att man bara vill ha det. Med djur följer ett stort ansvar! Jag skulle så gärna vilja ha ett par tamråttor igen. Jag saknar mina töser! Men råttor kräver en hel del av sin ägare och jag har inte tid så det räcker till. Men kanske i framtiden att jag kan ta mig an ett par långsvansar igen. För vet ni? De är helt underbara husdjur!


Sen finns det så klart saker som jag inte har något intresse av. Sport till exempel. Det har hänt att jag tittat på både fotboll, ishockey, basket, handboll, friidrott och vasaloppet. Men nej, jag tycker inte att det är varken intressant eller roligt.
Jag uppskattar inte heller att meka med bilar. Något som jag kanske borde vara intresserad av. Men nej, jag har inte tålamodet till det helt enkelt. Jag önskar att jag var mer intresserad, för det skulle underlätta en del. Jag kan fylla på de vanliga vätskorna som en bil behöver. Jag kan dra åt en bult här och där, byta däck och tvätta. Men längre än så sträcker sig inte mitt intresse för själva mekandet.
Laga mat är ännu en sak som jag inte finner roligt. Jo, om jag lagar mat tillsammans med någon annan kan jag tycka att det är kul. Det är också roligt att bjuda på mat när det kommer gäster. Men själva tillagandet hade jag kunnat vara utan!

Vad tycker ni om att göra? Vad tycker ni inte om?

Glasögonorm

Jajjamen! Jag är en livs levande glasögonorm! And proud of it! Jag fick glasögon när jag var fem år gammal. Jag har alltså haft glasögon i drygt 16 år. Jag kan inte minnas att jag någon gång önskat att jag inte haft dem. De blev en del av mitt utseende. Faktum är att jag alltid har tyckt att jag ser konstig ut utan glasögon på näsan. Jag känner mig naken utan dem. För vissa kanske det låter konstigt, men det är så det är.

Förra året valde jag att prova linser. Mest för att jag gärna använder solbrillor under sommarhalvåret. Det är både skönt och ser snyggt ut. Enligt mig alltså. Tidigare har jag bytt mellan solbrillor och mina vanliga glasögon. Det har känts rätt klumpigt. Så jag gick alltså till optikern och gjorde en undersökning för linser. Tydligen kan inte alla ha det. Det beror på vilket typ av synfel man har och så vidare. Men jag skulle kunna använda dem. Jag fick ett litet provpaket och en optiker lärde mig hur man ska sätta in linser. Satan vad krångligt det var i början! Det kändes så läskigt att sitta och peta i ögonen.
Till och från under förra sommaren använde jag linser. Ibland på jobbet, men ofta när jag skulle iväg på cruisingar eller raggarfester. Då kunde jag sminka mig utan att glasögonen skulle dölja mina ögon. Dessutom kunde jag utan problem använda solbrillorna. I väskan hade jag alltid mina glasögon med mig, i fall ögonen skulle bli irriterade av linserna. Ofta fick jag ta ut dem framåt kvällen då ögonen blev torra och irriterade.

Idag tänkte jag att jag skulle peta i ett par linser igen. Det var länge sen sist! Takterna satt kvar och det var inget större problem att få i dem. Men fy så annorlunda det känns! Jag ser vad jag skriver på datorn, så de funkar ju. Men jag känner mig rätt naken.


Mer musik åt folket!

God morgon! Har ni sovit gott? Vaknat utvilade?

De senaste dagarna har jag haft en låt snurrandes i skallen. Den är ruskigt bra! Glad, fartfylld och passar alldeles utmärkt att lyssna på en solig vårdag i bilen.



Emil köpte en mix-cd med två skivor i. På en av dem var låten ovan. Den är med i två filmer (vad jag vet). Cry Baby och Bilar. Kabrakarbra!

Jag försöker hitta en annan bra låt på youtube, men det går så där. Så jag struntar i det nu!


Idag tänker jag fortsätta att snygga till det lite här i huset. Plocka undan i köket, köra en tvättmaskin till, byta filtarna i soffan och kanske bädda rent i sängen. Sen ska jag försöka hitta ett bra recept på fläskytterfilé i ugn. Det är nämligen vad som ska bjudas på ikväll.
Men först av allt tänker jag njuta av en underbart solig morgon!

27 mars 2013

Stel och öm

Jag hann med en hel del idag faktiskt. Det känns riktigt skönt måste jag få säga. Nu har jag bara några saker kvar att göra imorgon. Sen kan helgen få komma med buller och bång!
Kommer nog kännas aningen lustigt i morgon. Att gå från att vara ensam med djuren till att helt plötsligt ha tre personer till hemma. Det kallar jag omställning! Tur att det är just Emil, Moa och Hampus som kommer. Tre personer som jag känner mig trygg med. Inte så konstigt kanske.

De senaste dagarna av trädbeskärning känns i kroppen. Jag är både stel och öm på samma gång. Hur nu det fungerar. Knepigt känns det i alla fall!
Vi blev klara idag, vilket känns skönt. Då behöver jag inte tänka på det i helgen, utan kan koncentrera mig på annat. Kanoners!

Älskade Selma

Jag älskar verkligen mitt lilla busfrö till hund! Hon är så underbart härlig och glad. Hon har en ruskigt stark personlighet och är otroligt envis. Det är mycket hund att jobba med! Men oj så kul det är när vi lyckas!

Efter trädklippningen idag vilade vi oss i soffan. Först hade jag en Selmaboll mellan benen.

Sen blev Selma lååång och bredde ut sig ordentligt.

När hon hade sovit klart och tyckte att vi skulle göra något, blev hon en riktig bushund!

Hon såg till och med lite farlig ut. Fast hon bara var busig.

Sen klättrade hon upp bakom mig och ställde sig sedan på soffans armstöd. Någon stans där insåg jag att det var dags att gå ut.

So far, so good

Hittills har jag hunnit med att dammsuga och torka golven, vikt tvätt och startat en maskin, tagit en kort promenad med Selma och handlat inför morgondagen. Skönt!

Nu kopplar vi av i soffan en stund innan det är dags för lunch hos svärföräldrarna.

Mitt i veckan tankar

Välkommen onsdag. Vaknade utvilad vid sju i morse. Selma låg i fotändan av sängen, men när hon såg att jag hade vaknat kom hon upp till mig istället. Så slängde hon sig på rygg och ville gosa. Älskade lilla mysproppen!

Jag har funderat på lite saker som jag borde göra till imorgon kväll. Dels så kommer Emil hem. Yey! Längtar ihjäl mig efter honom! Men så kommer Moa och Hampus också. De ska sova här för att sedan åka med oss till Elmia på fredag. Så jag skulle behöva få en del saker gjorda.

- Dammsuga
- Köpa hem mat
- Diska och städa undan i köket
- Köra en tvättmaskin eller två
- Lägga nya filtar i soffan
- Bädda rent sängen
- Göra tändstickor till kaminen (jag får inte fart i fanskapet!)

Ja, vissa saker är väl mer eller mindre viktiga. Sen finns det en lista till på sådant jag behöver göra under helgen inför kommande arbetsvecka.

- Klippa klorna på Selma
- Städa hos djuren
- Plocka in alla arbetskläder och packa ner det jag ska ha i en väska
- Fundera ut vad jag ska äta till frukost på jobbet (jävla kropp att vara jobbig)
- Laga mat! Måste ha matlådor till både mig och Emil för fyra dagar. Räknar inte med att jag orkar ställa mig och laga mat i veckan nämligen.
- Träna med Selma

Ja och sen är det säkert en del saker till. Det gäller alltså att jag prioriterar och är effektiv. Därför tänker jag först städa kattoan och dammsuga. Efter promenaden med Selma åker jag eventuellt ner och handlar. Så jag har det avklarat till imorgon. Det blir lunch hos Biggan och Göran idag med, för jag ska fortsätta med äppelträdet. Hoppas att jag blir färdig med det idag, men det borde inte vara ett problem. Gjorde ungefär hälften igår.


Den här lilla damen är för övrigt väldigt runt om magen nu! Jag upptäckte det i måndags. Jag kollar alltid över katterna minst två gånger om dagen. Varje morgon och varje kväll. Då gosar jag med dem och kollar så att de verkar må bra och är friska. Olja har varit liiite rund om magen, men inget jag direkt sett med blotta ögat. Men i måndags, då jäklar fick jag syn på en tjock liten kisse! Så bäbisar finns det i magen på henne i alla fall. Nu hoppas jag bara att allt ska gå bra när det är dags för henne att föda och att kattungarna klarar sig.

26 mars 2013

En sån dag

Det har faktiskt gått lättare att ta sig igenom den här dagen än jag trodde. Nog för att jag har varit lite känsligare än vanligt, men det har inte varit så jobbigt.

Jag och Selma fick lunch hos Göran och Biggan idag igen. Efter att maten hade sjunkit ner lite traskade vi ut i trädgården. Jag började beskära träd nr tre. Det ser hemskt ut! Vattenskotten är höga som hus och sitter tätt så in i norden! Svärfar ville lämna en ny topp helt orörd. Han vill se hur högt den kan växa. Så då gör vi så. Vid det här laget kanske ni förstått att det inte är mycket till fruktträd längre. Bara äpplena från ett träd går att äta. Det var jag snällast emot.
I vilket fall som helst var inte Selma på humör idag. Hon gnällde och gnällde. Fast jag var alldeles i närheten och fast hon fick nya grenar att gnaga på. Nej, det var inte kul idag helt enkelt. Efter 1,5 timma avslutade vi för dagen. Det blev plötsligt väldigt kallt och Selma var så gnällig. Jag tyckte det var lika bra att gå hem med henne då.

Selma slocknade i soffan så fort vi kom in. Själv la jag mig till rätta och låg och glodde på tv. Har sådan spänningshuvudvärk och har haft det i flera dagar. Det är inget vidare ska jag säga er. Har provat alvedon, men det har inte fungerat. Nu ikväll tog jag naproxen istället, men det verkar inte heller hjälpa. Fick naproxen utskrivet för länge sen då jag hade spänningshuvudvärk. Som tur är har jag fortfarande kvar tabletter.  Jag ska ta dem några dagar för att se om musklerna kan slappna av. Annars beror antagligen huvudvärken på en visdomstand som börjat bråka.
Till råga på allt känns det som att jag håller på att bli förkyld. Inte okej! Har verkligen ingen lust att bli sjuk nu. På fredag ska vi ner till Elmia och på tisdag börjar jag jobba. Håller tummarna så hårt jag bara kan för att jag inte ska bli sjuk.

Nu vet jag inte alls hur sammanhängande det här inlägget blev. Men jag kan inte direkt påstå att huvudet hänger med i kväll. Så nu vill jag önska er alla en skön kväll och en god natt! Adjöken fröken!


Gårdagens kurs

Ja nu ska jag berätta för er hur det gick för oss igår kväll på kursen.

När vi klev ur bilen vid stallet var det två hästar ute på plan. Selma brukar inte reagera nämnvärt på hästar. Vi har trots allt några som brukar gå här utanför. Men igår var hon så exalterad att hon började skälla och visste inte alls var hon skulle ta vägen. På ett sätt är det kul att hon blir så exalterad och energisk, men samtidigt är det rätt jobbigt.
De hade slagit ihop två hundgrupper igår, vilket resulterade i att det var totalt 11 hundar i ridhuset. Selma blev överlycklig och ville springa och hälsa på alla!

När vi väl satte igång hade jag ruskigt svårt att få kontakt med Selma. Hon var inte intresserad av mig eller mina köttbullar för fem öre. Gruppen delades upp och Selma och jag fick först prova lite agility. Grejen var bara den att Selma inte hade tid med mig över huvud taget. Instruktören gav mig då tipset att vänta in Selma. Jag kortade in kopplet så hon inte kunde komma iväg så långt. Sen stod jag bara och var tråkig. Jag tog några steg fram och tillbaka för att se om det gav någon effekt. Men nej, det fungerade inte. Så höll jag på en bra stund tills Selma insåg att hon faktiskt inte fick göra något utan att ta kontakt med mig först. Så fort hon tittade på mig berömde jag med glada rop, klappar och köttbullar. Sen klickade det och vi kunde träna lite sitt, ligg, stadga och inkallningar. Yey!

Så försökte jag ge mig på ett hinder, men se det var inte damen med på. Dock gick hon på eget initiativ in i en tunnel. Så jag släppte kopplet, sprang fram till andra änden och lockade på Selma. Svisch sa det så var hon ute hos mig igen. Hon ville inte stanna kvar. Så jag fick hålla i henne ordentligt. Så försökte vi en gång till, men då lurade hon mig och kröp ut samma väg som hon kröp in. Så hon sprang iväg till en annan hund och hälsade på den istället. Det gick bra som tur var. Selma stod kvar hos hunden tills jag kom och hämtade henne. Så kom svärfar och hjälpte mig med tunneln. Vi stod på varsin sida. Bara det att Selma ville rymma. Det slutade med att svärfar höll upp sin ände av tunneln så att hon inte skulle kunna springa ut den vägen. Sen stod hon en meter in på min sida och försökte få igång mig till lek. Dumma, busiga lilla skräphund!

Därefter bytte vi till rallylydnad. Något jag tror är rätt kul. Vi skulle göra några övningar, men Selma var först tvungen att undersöka den nya delen av ridhuset. Så jag stod där och var tråkig. Efter en lång stund förstod Selma åter igen att hon behövde komma till mig för att få göra något. Sen körde vi utav bara den innan hon tappade koncentrationen igen.

Så samlades alla hundar i mitten av ridhuset. Vi fick köra en kort agilitybana bestående av tre hinder. En i taget så klart. Selma blev lite skällig men jag lyckades bryta henne och efter det hade hon 100 % fokus på mig. Det kändes helt underbart! Jag avstod från att göra banan, men så frågade instruktören igen. Jag tyckte att Selma skötte sig så bra, så jag ville avsluta där. Men jag bestämde mig ändå för att ge banan ett försök. Instruktören höll i Selmas koppel, men tappade greppet då hon drog till. Selma sprang fram till ett par hundar som inte alls tyckte att hon hade där att göra. De sa ifrån och då blev Selma irriterad och kaxade upp sig. Som tur var fick de isär hundarna innan det blev något värre av det. Vi försökte oss på lite slalom och sen slutade vi.

Hädan efter ska jag nog gå mer på min magkänsla. När jag känner att det går som bäst vill jag inte gärna utmana ödet. Speciellt inte när det är i slutet av lektionen. Är det under lektionen så gör jag mer än gärna nya saker med Selma.


Ni förstår, Selma är så glad i andra hundar! Ja djur över huvud taget. Människor med för den delen. Det gör att hon mest av allt i hela världen vill hälsa på och leka med alla vi möter. 
Jag tror att incidenterna på kursen med de andra hundarna beror på att Selma är för på. Hon är så burdus och framåt, vilket alla hundar inte uppskattar. Det gör att de säger ifrån när hon kommer för nära. Selma blir då irriterad och sen är skällandet igång. Det skrämmer mig, med tanke på vad som skulle kunna hända om vi människor inte särar på hundarna i tid. För jag tror inte att Selma skulle backa från ett slagsmål. Hon visar dock ingen aggressivitet mot de andra hundarna. Det känns otroligt skönt!

Till min far


Hur kommer det sig att en människa kan verka så frisk ena dagen, för att sedan försvinna dagen därpå? Så var det med min far. Han hade en sjukdom som heter KOL. Det är en kronisk lungsjukdom som ofta drabbar rökare. Det är faktiskt en rätt vanlig sjukdom, men den är inte alltid lätt att upptäcka. Den smyger sig sakta på sitt offer och förstör lungkapaciteten steg för steg.

Jag vaknade av att telefonen ringde. Klockan var straxt före åtta på måndagsmorgonen och jag var fortfarande arbetslös. När jag svarade var det en manlig sjuksköterska i andra änden. Han berättade att min pappa inte mådde så bra och att jag kanske skulle ta mig till sjukhuset om jag hade möjlighet. Vad då inte mår bra? Jag var ju där igår kväll och då verkade han relativt pigg. Jag berättade att jag hade tänkt hälsa på pappa framåt lunch och det lät enligt sköterskan bra. Vi lade på och jag la mig åter till rätta i sängen. Efter bara en kort stund ringde telefonen igen. Det var samma sköterska. Den här gången hade han en mer allvarlig ton i rösten och jag kände hur blodet började rusa i kroppen på mig. Vad kan det nu vara han har att säga? Mannen talade lugnt med mig. Han sa att han pratat med pappas läkare. De kunde inte säga åt vilket håll det hela skulle gå. Pappa mådde mycket dåligt och jag blev rekommenderad att åka in så fort jag bara kunde. Snälla Gud, låt inte min far dö!

Direkt när vi lagt på klev jag upp ur sängen. Jag drog på mig en t-shirt och ett par mjukisbyxor. Jag insåg att jag behövde ringa min lillasyster för att berätta vad jag just fått veta. Mina händer skakade när jag slog hennes nummer. Tårarna var svåra att hålla tillbaka. Hon svarade glatt, som hon alltid gör. Men hennes glädje skulle snart bytas mot oro och sorg. När jag berättade att en sköterska ringt mig för att tala om att pappas tillstånd var kritiskt, brast det direkt för henne. Hon satt i en lastbil i närheten av min och pappas lägenhet. ”Du måste komma och hämta mig!” nästan skrek hon åt mig. Jag lovade att komma på en gång. Jag tog snabbt på mig skorna, drog en tröja över huvudet och plockade på mig bilnycklarna. Jag smällde igen dörren till lägenheten och låste den i ett nafs. Trapporna var inget hinder, jag sprang ut på parkeringen och slängde mig i bilen. När jag kom fram till lastbilen parkerade jag framför den. Jag klev ur och såg min syster krama om sin handledare. Hon gick gråtandes mot mig och vi omfamnade varandra. Det var en sådan trygghet att få ha henne hos mig, samtidigt som hjärtat värkte och oron steg inom mig.

Vi återvände till lägenheten för att ta på oss andra kläder och slänga i oss lite frukost. Min syster ringde sin sambo och berättade för honom vad som stod på. Han behövde ha bilen som stod parkerad på min systers jobb. Därför åkte vi dit först för att lämna nycklarna. Det kändes som att tiden bara rann iväg. Det enda jag ville var att komma fram till sjukhuset för att få träffa min far. Älskade pappa, håll ut!

Efter mycket om och men anlände vi till sjukhuset. Vi parkerade bilen snabbt och smidigt. Vi nästan sprang in i sjukhusets lokaler och navigerade oss fram till lungavdelningen. Det var inte svårt att hitta. Vi hade trots allt varit där många gånger förut. Väl inne på avdelningen småsprang vi mot det rum vår far legat i dagen innan. Det var tomt på folk i korridoren. Inte en levande själ kunde vi se. Men var befann sig pappa? Plötsligt hörde vi en röst bakom oss.
- Är det du som är Elin? frågade en kvinna i vit klädsel.
- Ja? svarade jag.
- Är ni här angående Anders?
- Ja, var är han?
- Följ med mig här så ska vi prata lite.
Vi blev visade in på ett litet rum. Nästan som ett kontor. Sköterskan bad oss att sätta oss ner och vänta på läkaren. En kurator anlände och presenterade sig för oss. De ville inte berätta något, men vi kände på oss att något måste vara väldigt fel. Min syster frågade hur det var med pappa. Till svar fick hon ”Det är inte så bra”. Men hjärtat slår fortfarande? frågade hon. Sköterskan tittade på oss. Sen skakade hon sakta på huvudet.

Jag kan än idag se min syster framför mig. Hur hon brister ut i gråt, reser sig och går mot mig. Samtidigt som jag gör detsamma och vi omfamnar varandra. Där står vi sen, i mitten av det lilla rummet, med tårarna rinnandes.

God morgon!

Pappa styr i lokalen han hade tillsammans med en vän.

Jag och pappa firar valborg i Åbyskogarna.

Pappa tillsammans med Doris. Min råttor var galna i den där gubben!

Fina grimaser kunde han göra.

Här har pappa fått hem sin nya säng. En höj och sänkbar sådan. Efter att han bröt benet behövde han lite bättre grejer.

Moa och pappa. Vi firade att Moa fyllt år och att jag tagit körkort.

Pappa och Linus vid havet.

Moa, Linus och pappa vid mormors stuga.

Pappa var en riktig problemlösare. Här hjälper han mig att bygga en stege åt råttorna.

En sann djurvän! Här med Moa och Hampus katt Elvis.

En duktig chaufför. Både privat och som yrkeschaufför.

Packmästare

Mys med Linus

Bus!

Hemma hos sina föräldrar.

 Älskade pappa!

Anders Eriksson
1952-05-11 - 2012-03-26




25 mars 2013

Givande kurs

Kvällens kurs var väldigt givande på många sätt. Fast det berättar jag mer om imorgon.

Nu är jag trött i både huvudet och kroppen. Har bäddat ner mig i soffan med världens skönaste filt. Selma ligger i fotöljen och jag tror inte att hon kommer göra mycket mer än så i kväll.